Lödöse föregångare till Göteborg. Lödöse har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar. Staden som slutligt förlorade sina stadsrättigheter 1646, räknas som den första av Göteborgs föregångare. Fartyg kan nå Lödöse från havet utan hinder av fall eller slussar. Historien om staden Nya Lödöse började på 1400-talet, då Sverige såg helt annorlunda ut än vad det gör i dag. År 1397 hade de nordiska länderna undertecknat en fredsunion i Kalmar, men det dröjde inte länge förrän Västsverige blev skådeplatsen för nya unionsstrider. Den äldre handelsstaden Lödöse som grundades på 1000-talet låg drygt 30 kilometer norrut utefter Göta Älv. Under unionsstriderna på 1470-talet fick svenska skeppare betala tullavgifter på väg till och från Lödöse och detta brukar ses som en av orsakerna till att man beslöt bygga en ny stad närmare Västerhavet.
Till 1473 var Lödöse Sveriges enda hamn med utfart mot Nordsjön. Enda perioden staden hade fritt tillträde till havet var från att Sverige öppnades mot Kattegatt på 1250-talet och till Engelbrekt Engelbrektssons uppror år 1434. Det är också under dessa knappt 200 år som stadens storhetstid infaller.
Här bedrevs en internationell handel med andra skandinaver samt tyskar, skottar, engelsmän och holländare. Tyskarna blev den dominerande handelsparten och Hansan hade representation i stadens magistrat, på samma sätt som i Kalmar och Söderköping. Man importerade varor som inte kunde frambringas i Sverige och exporterade Västergötlands animalieproduktion, samt även timmer och järn.
Myntning startades i Lödöse strax före 1150, efter att inte ha förekommit i Sverige sedan 1030 i Sigtuna. Med undantag för Magnus Ladulås regeringstid 1275–90 pågick myntningen i Lödöse fram till omkring 1365. De första mynten som omnämner myntherren är präglade omkring 1190 under Knut Erikssons regeringstid från 1167.
Det tros också ha varit under Knut Erikssons regeringstid som kastalen uppfördes, en av Sveriges allra äldsta försvarsborgar, den första vid en gräns. Snorre Sturlassons brorson Sturla Tordarson berättar i Håkon Håkonssons saga från 1260-talet om hur Håkon Håkonssons och hans birkebeinare brände och rev kastalen 1227. Striden gällde Knut Kristinesson d.ä., styvson till Västergötlands lagman Eskil . Knut var son till lagmannens hustru Kristina i hennes tidigare äktenskap med den norske jarlen Hakon galen, och hade blivit ledare för ribbungarna som försökte avsätta kung Håkon.
År 1243 etablerade sig tiggarorden dominikanerna i Lödöse och anlade Lödöse konvent.
Lödöse föregångare till Göteborg
Magnus Eriksson föddes 1316, son till hertig Erik, vilken hans egen farbror…
Lödöse museum berättar Göteborgs medeltida historia. Det medeltida skriftmaterialet…
Lödöses handel med Europa sköttes till stor del av den tyska Hansan och de ganska…
Drottning Blanka av Namur (Blanche), född cirka 1320, död 1363,…
Lödösehus. Den tidigaste borgen i Lödöse tros ha uppförts under Knut Eriksssons…
Lödöse stadsvapen anknyter till Lödösehus, det största historiska minnesmärket i Lilla…
Mynttillverkning i Lödöse. På en plats där mycket kretsar runt att köpa och sälja…
Fartygen från Kattegatt seglade upp längs Göta älv till Lödöse, där varorna lastades…
Birger jarl (eller Birger Magnusson ), född omkring 1210 i Bjälbo i Östergötland,…
Historien om staden Nya Lödöse började på 1400-talet, då Sverige såg helt annorlunda…