Heliga Birgitta och Lödöse

I bibeln står inte många ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut historien. Särskild betydelse fick den skildring Heliga Birgitta ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som gick till det heliga landet. Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid förlossningen.

Den Heliga Birgitta, Birgitta Birgersdotter, föddes 1303 på Finsta Gård i Uppland. Hennes far, Birger Persson, var den förste lagmannen över Uppland och hennes mor var Ingeborg Bengtsdotter, nära släkt med kung Magnus Eriksson.

Då modern dog år 1314 blev Birgitta omhändertagen av sin moster Katarina Bengtsdotter på Aspenäs gård vid sjön Sommen där hon också fick sina första uppenbarelser.

År 1316 blev Bigitta bortgift med Ulf Gudmarsson från Loholm, sedermera lagman i Närke. De bosatte sig på Ulfs gård Ulvåsa där Birgitta skänkte sin make inte mindre än åtta barn. Den sista förlossningen höll dock på att kosta henne livet.

Heliga Birgitta och Lödöse

Heliga Birgitta och Lödöse

Birgitta var i Lödöse vid ett flertal tillfällen. Hösten 1335 kom hon till kung Magnus Eriksson och drottning Blankas hov, för att bli drottning Blankas magistrata (lärarinna, hovdam). Detta skulle komma att få betydelse för Birgitta längre fram då kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka testamenterade Vadstena kungsgård till ett blivande kloster och påföljande år även en stor summa pengar för klostrets bildande.

Man tror att såväl Birgitta som maken Ulf var med vid bröllopet på Bohus slott mellan Magnus och Blanka.

Resan till Rom

1 maj 1346, på Lödösehus, testamenterade kung Magnus och drottning Blanka Vadstena kungsgård till den nya stiftelsen. Men för att bilda en ny klosterorden var Birgitta tvungen att få tillstånd av påven.

Birgitta begav sig 1349 till Rom. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden så osannolik händelse att den ledde till en del munterhet hos omgivningen.

I Rom fick hon först bo i Palazzo della Cancelleria nära basilikan San Lorenzo in Damaso. Hon drog sig inte för att säga vad hon ansåg om stadens andliga förfall, något både kardinaler och vanligt folk fick erfara. Därutöver ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka. Sin vardag ägnade hon åt att gå runt i kyrkorna för att be vid helgonens gravar. Vid kyrkan San Lorenzo in Panisperna på Viminalen bad hon ofta förbipasserande om allmosor till de behövande. Hon gjorde också flera pilgrimsresor till bl.a. Assisi, klostret Farfa, Neapel och södra Italien.

År 1368 återvände påve Urban V till Rom och den 21 oktober möttes han och den tysk-romerske kejsaren Karl IV i staden. Birgitta kunde lämna sin ordensregel till påven som mottog den för granskning. Den 5 augusti 1370 blev den godkänd i en reviderad version som Birgitta troligen inte var särskilt nöjd med. Därtill beslutade Urban V att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta absolut inte kunde acceptera. Hon profeterade att han skulle drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk, och när Urban vistats i Avignon ett par månader dog han.

Det tog alltså 20 år för Birgitta att få ett påvligt tillstånd att godkänna hennes klosterorden. Den bestod av huvudklostret i Vadstena (1384-1595) och som mest ett åttiotal andra kloster, främst i Norden och Rhenländerna.

Birgitta avled 1373 och året därpå fördes hennes kvarlevor från Rom till klostret i Vadstena. Kort tid därefter påbörjades arbetet med att få henne helgonförklarad av påven Bonifatius IX, vilket skedde 1391 och bekräftades på kyrkomötet i Konstanz 1415.

Lödöse och kyrkan

Under sin storhetstid hade Lödöse en betydande kyrklig funktion. Påven Nikolaus III kallade staden för Portus Scarensis, Skarastiftets hamn, år 1279. Lödöse var en genomrese- och utskeppningsort för pilgrimer likväl som romerska kyrkans sändebud.

Man har hittat 11 pilgrimsmärken i det medeltida Lödöse. Med pilgrimsrörelsen blev Norden en del av den Europeiska gemenskapen. Miljoner människor var ständigt på väg och man har beräknat att åren 1150-1450 deltog mellan 20 och 50 procent av Europas vuxna befolkning i pilgrimsvandringar.

Pilgrimsmärket

Aposteln Jakob dog 44 e.Kr och var en av Jesu tolv apostlar. Han var bror till Johannes, evangelisten. Aposteln Jakob var pilgrimernas skyddshelgon och hans grav finns i Santiago de Compostela som är ett av Europas viktigaste vallfartsmål. Jakob avbildas ofta med sitt eget pilgrimsmärke, pilgrimsmusslan.

Pilgrimsvandringarna gick till heliga platser där det fanns reliker eller andra heliga föremål. Ibland vandrade man för att sona ett brott, men oftast för att få bot mot någon sjukdom. Även de som hjälpte en pilgrim genom att ge mat eller husrum utförde en god handling.

Brittsommar

Benämningen Brittsommar kommer av Birgittadagen den 7 oktober. Det var ursprungligen den heliga Birgittas dag, även benämnd Brittmässa, en helgdag till åminnelse av heliga Birgittas helgonförklaring den 7 oktober 1391. Dagen kallades även Brittmässdagen och ibland Brittmässmarknad. De vackra höstdagarna sades vara en följd av heliga Birgittas förböner.

Comments

mood_bad
  • No comments yet.
  • Lägg till kommentar