Göta älvdalen Göteborgs vagga

Drottning Blanka av Namur

Drottning Blanka av Namur (Blanche), född cirka 1320, död 1363, var grevinna av vad som nu är en provins i Belgien och blev svensk, norsk och skånsk drottning från år 1335 genom sitt äktenskap med kung Magnus Eriksson.

Blanka föddes på Namurs fästning som dotter till greve Jean Dampierre av Namur och grevinna Marie av Artois, som härstammade från kung Ludvig VIII av Frankrike.

Drottning Blanka av Namur

I juni 1334 reste Magnus Eriksson (sonson till Magnus Ladulås) från Sverige med följe till grevskapet Namur för att anhålla om hennes hand. Där trolovade de sig och han återvände till Sverige på hösten 1334. Blanka lämnade Namur hösten 1335 och bröllopet ägde rum i oktober eller början av november 1335, möjligtvis på Bohus fästning. I morgongåva fick hon Tønsbergs hus och län i Norge samt Lödöse och Lindholmens borg på Hisingen. Kröningen ägde rum i juli 1336, möjligen den 21 juli i Storkyrkan i Stockholm. I ett andra morgongåvobrev 1353 erhöll hon dessutom Bohus fästning och Marstrand med Älvsyssel utom Orust.

Samtida källor indikerar att drottning Blanka var både vacker och klok men det finns inga bilder av henne som man med säkerhet vet föreställer henne. Drottningens eget sigill är känt från ett diplom utfärdat 1346. Sigillet föreställer en kvinna klädd i fotsid klänning utan bälte, med spiran i höger hand och kronan på huvudet.

Heliga Birgitta

Blanka av Namurs politiska inflytande är omdiskuterat. Vissa historiker hävdar att hon skulle ha haft ett förhållande med Bengt Algotsson, en av landets mäktigaste män, men det bygger mest på dåligt underbyggda anklagelser från Birgitta Birgersdotter, senare Heliga Birgitta. Andra har hävdat att hon förgiftade sin son Erik Magnusson. Orsaken skulle ha varit att Erik gjort uppror mot sin far. Ingen av anklagelserna har kunnat ledas i bevis, inte heller påståendena, starkt underblåsta av Birgitta Birgersdotter, att kungen skulle ha varit homosexuell.

Birgitta stod kungaparet nära sedan 1335 då hon blivit Blankas ”magistra”, ungefär motsvarande mentor. Man tror också att Birgitta och hennes make Ulf var gäster vid kungabröllopet samma höst. Kungaparets förtroende för Birgitta resulterade bland annat i att de 1346 testamenterade Vadstena kungsgård till ett blivande kloster och påföljande år även en stor summa pengar för klostrets bildande. Relationerna mellan Birgitta och kungaparet blev dock med tiden kyliga i och med Birgittas anklagelser mot kungen och med tiden även mot Blanka av Namur som enligt Birgitta var ”en huggorm som har en skökas tunga, drakens galla i hjärtat och det bittraste gift i köttet.” Birgitta konstaterar vidare att ”[d]ärför bliva hennes ägg giftiga”.

Förgiftad

År 1363 var makarna Magnus och Blanka i Köpenhamn för sin sons, Håkans, vigsel med den danske kungen Valdemars dotter Margareta. Under bröllopet, som ägde rum 9 april, insjuknade drottning Blanka och dog. Även brudens bror, prins Christofer dog och kung Magnus blev sjuk, men räddades av sin läkare. Ryktet säger att kung Valdemar låtit bjuda det svenska kungaparet på en förgiftad dryck av vilken också hans egen son drack döden. Blankas död är endast känd genom en kortfattad dansk krönika, Själlandskrönikan, och ingen vet vad hon så plötsligt dog av. Blanka ligger troligen begravd i Ringsted i Danmark.

Barnvisan ”Rida, rida ranka, hästen heter Blanka” handlar om drottning Blanka men skrevs i slutet av 1800-talet av Hans Henric Hallbäck.

Drottning Blanka av Namur

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *