Magnus Olavsson Barfot ett lejon av guld

Magnus Olavsson Barfot, född 1073, död 24 augusti 1103, var kung av Norge från 1093 fram till sin död. Han var son till kung Olav Kyrre (den fredlige) av Norge och dennes frilla Tora Jonsdatter, gift med Margareta Fredkulla och far till bland andra Sigurd Jorsalafararen.

När Olav Kyrre blev begravd utsågs Magnus till Norges kung, men i Oppland satt den åldrande stormannen Tore på Steig i Gudbrandsdalen, som kallas Steigar-Tore. Han fostrade Magnus Haraldssons son, som var Olav Kyrres brorson och alltså Magnus kusin. Denne kallades Håkon Torefostre och han var en ung man på 25 år som helt styrdes av sin fosterfar. Steigar-Tore fick Håkon utropad som kung i Oppland. Därefter gav de sig av till Trøndelag och krävde på Øretinget att Håkon skulle kallas kung och att riket skulle delas på samma sätt som det en kort period var delat mellan Harald Hårdråde och Magnus den gode.

Magnus Olavsson Barfot
Norges riksvapen

Trøndelagsbönderna

Bönderna i Trøndelag var inte särskilt förtjusta i tanken på en kung till, men Håkon gav på Steigar-Tores inrådan vidlyftiga vallöften och till sist övertygade han Trøndelagsbönderna.

Magnus Barfot kom till Trøndelag med sju långskepp på hösten. Han lade till vid kungsgården i Nidelva. Han vägrade kategoriskt att erkänna Håkons krav. Kort därefter dog Håkon av sjukdom under en ripjakt på Dovrefjell. Håkon Toresfostre fick inte någon egen saga av Snorre, och kan sägas ha representerat ett lokalt uppror mot Magnus Barfot.

Med Håkon död kunde Magnus vända blicken mot utlandet. Precis som hans farfar före honom fyllde han statskassan genom att organisera plundringståg. Från Viken seglade han söderut till Halland, som då tillhörde Danmark, på plundringståg. Snorre skriver: «Der brente han Viskadalen og flere andre bygder. Han vant mye gods der og fór siden tilbake til sitt rike,».Fienden i hast ble jaget; hordekongen svidde av hus. Høyt steig flammer i vinden.Viskdalske enker fikk våke.

Skottland

Magnus Barfot representerade en vändning i norsk utrikespolitik. Han förde en aggressiv och expansiv politik och försökte bland annat erövra Dalsland och delar av Värmland, vilket dock misslyckades. Magnus Barfots krigföring i Skottland ledde till att många områden och öar med norskättad befolkning antingen inlemmades i eller knöts närmare till Norge, däribland Hebriderna (kallade Söderöarna), Orkneyöarna och Isle of Man. Han förde krig även i Wales och på Irland.

1101 deltog Magnus Barfot i fredssamtalen som kung av Norge i trekungamötet i Götaälvdalen tillsammans med Inge den äldre från Sverige och Erik Ejegod från Danmark. Han gifte sig, som en bekräftelse på freden, med Margareta Fredkulla som var kung Inges dotter.

Magnus Barfot sägs ha fått sitt namn efter en härfärd till Skottland, där han övertog den skotska seden att gå barbent klädd i kilt. Han fick tillnamnet efter att ha använt en kort tunika och en övre kappa. Det var inte ”the belted plaids, the philabeg”, en form av kilt 16 x 5 fot, utan ”leine croich”, en saffransgul ”skjorta” som var vanlig bland irer och skottar vid denna tid.

Magnus dog efter att ha fått en yxa i halsen under ett slag i Ulster på norra Irland. I Heimskringla berättas att han förde ett lejon av guld i rött fält på skölden och på vapenrocken.

Magnus Olavsson Barfot

1 kommentar

  1. Leon Rhodin

    Det hela är jätteintressant för mig då min fädernegård ligger i Götaälvdalen och enligt sägen hörrör från vikingar. Det har nu bekräftats att jag har samma dna som Vikingen i båtgraven i Balladoole på Isle of Man. Vi är några få men jag är närmast. Det vore en ”Gudi behaglig gärning” ifall fler med samma dna-uppsättning kunde finnas i Dalen. Om t.o.m Gaut som gjort alla kors på Man också är en Göta av oss. Förresten- kors på Skotska språket hette Rood. Måhända därav Rud. Det finns en skrift som heter- The dream of the rood. Mera DNA på Göta älvborna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *