Magnus Barfot i Fuxerna Lilla Edet

Magnus Barfot i Fuxerna Lilla Edet. I Magnus Barfots saga av Snorre kan man läsa att Fuxerna var platsen där den norske vikingakungen om våren år 1100 gick till anfall mot Svíþjóð (Svitjod) och västgötarna. Bakgrunden till detta var att han hade anlagt ett fäste på Kvaldinsey (Kvaldinsö – Kållandsö) år 1099 för att markera att hela området väster om Vänern nu skulle vara norskt, för så hade det varit förr. Därpå red Barfot hem till Viken igen, införlivandet ansåg han tydligen därmed vara klart.

Om vintern då isen bar kom dock sveakungen Inge Stenkilsson, den äldre, ridande över isen till Kvaldinsö och brände fästet. De 300 försvararna som först erbjudits fri lejd men vägrat fick nu lämna allt – rustning, hästar och de dyrbarheter de hade tillskansat sig – och då de lämnade fästet fick alla smaka på piskan, en väldig förnedring.

Kung Barfot gick naturligtvis i taket där borta i Viken då hans tidigare så stolta krigare nu kom gående tillbaka och berättade vad de utsatts för.

Barfot ger igen

Redan vid den första islossningen om våren 1100 seglade den ursinnige Barfot upp i Gautelfr (Göta älv) med sin vikingaflotta, till Fuxerna vid edet – nu skulle Götarna i Svitjod få vedergälla den vanära han fått utstå vid Kvaldinsey, skrev Snorre.
Från Fuxerna skövlade och brände man sig in i Västergötland. Men då de korsat en å (troligen redan vid Sjuntorp) mötte Inge upp med en oerhörd skara krigare och besegrade Norrmännen.

Snorre skrev att många dog vid ett vattenfall (kan ha varit Fors vid Sjuntorp), och kung Barfot själv höll också på att stryka med. Han räddades dock av att en av hans mannar, Ögmund Skoptason, en bror till hövitsmannen på Kvaldinsö, klädde sig i Barfots röda mantel med det gyllene lejonet och red iväg åt motsatt håll, och därmed lurade svenskarna att det var kungen. Barfot red snabbt tillbaka till skeppen och seglade hem till Viken.

Magnus Barfot i Fuxerna Lilla Edet

Våren därpå kom dock Barfot tillbaka, återigen till Fuxerna där man landade skeppen. Kung Inge som hade fått reda på vad som var i görningen hade tagit läger i just Fuxerna. Mitt i natten anföll norrmännen. Det blev en våldsam batalj, kung Inge och de överlevande ur krigshären fick fly hals över huvud, många svenskar lämnades kvar på slagfältet.

Freden

Senare under året träffades man igen, men då under fredligare former i vad som kom att kallas för Freden i Kungahälla – gränsdragningen mellan Norge, Sverige och Danmark.

Källa: Wadbring

Magnus Barfot i Fuxerna Lilla Edet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *