Silverskatten från Lid
Silverskatten från Lid är daterad till 900-talet. Fyndet, på 405 gram, gjordes av Anders Andreasson och Elof Toresson från Frövet Östergården vid stenbrytning på Lids ägor. Inlöstes 29 november 1853 av Riksantikvarien.
Ingen vet med säkerhet på vilken plats skatten från Lid hittades. Försök, att hitta platsen, har gjorts i hopp om att hitta en eventuell storgård.
Lid är ett gammalt ord som betyder backe eller bergssluttning. Man kan även prata om ett gynnsamt lidläge för jordbruksmark. Ordet kommer ur fornnordiska hlíð.
Guldfynd i närheten
Inte långt ifrån platsen, där man tror att Lid-skatten hittades, upptäcktes på 1800-talet en guldskatt. Guldfyndet gjordes i det fornlämningsrika området runt Alvhems kungsgård under arbetet på gårdarna Frövet och Ramstorp Nolgården. Upphittare i Ramstorp var Erik Bengtsson från den näraliggande gården Gullringen.
Den sistnämnda gården nämns som Guldringzkullen redan 1619, vilket antyder tidigare guldfynd i området. Gullringsfyndet värderades och betalades med 72 rdr (riksdaler, 1 rdr=100 öre) 25 öre vid inlösningen 15 augusti 1860. Vikten på på armringen fastställdes till 8 ort 5 korn (42,5 g).
Med hänsyn till närheten av hamnen i Lödöse är det inte konstigt att guldfyndet hittats just här. Det är också möjligt att ringen kommit till Götaälvdalen långt föra Lödöses storhetstid, eftersom det är troligt att en handelsplats funnits vid Grönköp eller/och Hamnen vid Kattleberg. Kan också kommit hit som krigsbyte.
Guldfyndet finns nu i Guldrummet på SHM i Stockholm. Guldarmringen av keltisk typ från Ramstorp dateras till Téne B, cirka 300-talet f.Kr.
Keltisk halsring
Den keltiska konsten, som utmärker sig för sin rika ornamentik, har förhistoriska rötter och utgör en i princip obruten konsttradition på minst 4.000 år. I den keltiska världen var halsringar med knoppformade ändar, ofta tillverkade av ädelmetall och vridna i spiralform, föremål med både världslig och religiös meningsfullhet.
Guldtorqueser tycks ha varit ett viktigt föremål. Det identifierade bäraren, som var en person med hög rang och många av de finaste verken av forntida keltisk konst är föreställer personer som bär torqueser.
Under folkvandringstiden försvinner den keltiska torquesen, men under vikingatiden kom metallhalsband i torquesstil, nu främst i silver, tillbaka på modet. Halsringar i torquesstil har upphittats som en del av smycken från andra olika kulturer och perioder.
Sagornas Alvhem
I Snorre Sturlassons verk Heimskringla nämns ett småkungadöme vid namn Alvhem eller Alfheim som omkring år 800 regerades av en kung Alfarinn och vars invånare kallades för alfar. Alvhem skulle då ha omfattat allt land mellan Göta älv och Glomma i dagens Norge.
Men dess kärnområde var troligen Götaälvdalen. Mycket tyder nämligen på att södra Bohuslän ingick i ett större landskap under forntiden som olyckligtvis befann sig mitt i skärningspunkten mellan de framväxande skandinaviska rikena.
De isländska sagorna omnämner flera kunganamn såsom Alfarr, Alfgeir och Gandalf men under 800-talet försvinner alfarna från källorna. Uppenbarligen blev detta landskap uppstyckat mellan Danmark, Norge och Sverige.
Gandalf
Gandalf den äldre ska ha levt omkring år 700 och härskade över hela kustområdet från norska Fredrikstad i norr till Kungälv i söder. Han var en lokal kung under den mäktigare Harald Hildetand, kung av Svitjod, Danmark, Norge och Venders land.
Några generationer senare tog Gandalf den yngre över makten men förlorade stora delar av riket. De här kungarna ligger troligen begravda någonstans i trakten av Alfhems Kungsgård.
Författaren J. R. R. Tolkien, som var en av världens ledande experter på fornnordisk litteratur, hämtade flera namn från denna trakt till böckerna ”Sagan om ringen” och ”Hobbit”.
Europas första Tolkiensällskap, The Tolkien Society of Sweden, startades i Göteborg år 1968.
Götaälvdalens största vikingatida gravfält
Bara ett stenkast åt andra hållet, sett från Frövet, finns ett vikingatida gravfält på 180 x 90 meter. På den högt belägna platsen med storslagen utsikt finns ett 60-tal gravar.
Gravarna syns som runda kullar i landskapet. Kullarna är mellan fyra och tio meter breda och mellan två och sju decimeter höga. Från början har det funnits många fler gravar på denna plats men odling och en grustäkt från äldre tid har förstört fornlämningar i den norra delen av fältet.
Silverskatten
Innehållsförteckning
