Menyn på bröllopsfesten 1335
Bröllopsfesten för drottning Blanche av Namur och kung Magnus Eriksson på Bohus slott var en storartad, färgsprakande tillställning. Vid denna tid var det brukligt att proceduren tog tre dagar. Festen hade man första dagen. Dagen därpå var det brudlopp, då brud och brudgum skulle visas upp. Det gjordes för att visa att släktena var eniga om att de trolovade fick ingå äktenskap. Själva blev brudparet tillfrågade av prästen precis innan de steg in i kyrkan och fick därmed dess välsignelse.
Morgongåvan
Blanche måste ha varit klädd i den vackraste av klänningar. Hon var av hög ätt och skulle precis giftas in i den svenska Folkungaätten. Prakten måste synas.
På tredje dagen överlämnades morgongåvan. Hon fick Lindholmens slott i Göteborg. Platsen, där slottet en gång låg, kallas ännu idag för Slottsberget. Det har också kallats Drottning Blankas berg. Även Lödöse med omgivningar blev hennes. Den norska morgongåvan bestod av Tönsbergshus och län.
Nu var Blanche av Namur, drottning av Sverige, Norge och Skåne evigt bunden till sin man. Hon blev nu Blanka, ett namn som föll sig naturligare på nordbornas läppar.
I ett andra morgongåvobrev 1353 erhöll hon dessutom Bohus fästning och Marstrand med Älvsyssel utom Orust.
Menyn på bröllopsfesten
Genom anteckningar i inventarielistor från Kung Magnus skattkammare på Bohus slott 1340 kan man förmoda hur menyn på bröllopsfesten sett ut. Vildfåglar, marinerad oxstek, fårfiol, rådjurssadel, vildsvin, sill, hårdostar, rotfrukter, lax och nötpastejer, surdegsbröd och smör. Rikligt med vitt och rött vin.
Det bjöds även på öl. Kryddförrådet var vidlyftigt. Med tanke av att den första kryddimporten till Sverige skedde 1328 så var Kung Magnus kryddförråd imponerande stort.
Exakt vilka som var inbjudna på festen vet vi inte. Det vi vet är att Blankas föräldrar var med, likaså två av hennes bröder. Bland gästerna fanns också biskopar, stormän från Norge och Sverige. Troligtvis även representanter från Danska kungahuset och nordtyska furstar.
På bröllopsfesten framfördes dikter, trubadurer sjöng och spelade, unga adelsmän som bjöd på tornerspel.
