Hisingens första borgmästare

Under Karl IX:s period som regent 1604-1611 var den svenska staten hårt pressad. Man behövde nya inkomster, krigshoten haglade och kungen kände sig tvungen att skydda den lilla kustremsa i väst som var svensk.

Hisingens borgmästare och pirat

Etablerandet av en befäst stad på Västkusten var en fråga som hade gäckat Sverige i minst 150 års tid.

1604 var den nederländske byggmästaren Hans Fleming på väg mot området kring Göta älvs mynning. Uppdraget han hade fått var att mäta ut gator och tomter i en mindre dalsänka, mittemot Älvsborg, på Hisingssidan av älven. Ett brev från kung Karl IX till ståthållare Severin Jönsson på Älvsborgs fästning instruerade att byggmästaren skulle få all nödvändig hjälp med att genomföra sitt uppdrag.

Abraham Cabiljau

Området kring Färjenäs var 1608–1610 en stor byggarbetsplats. Timmermän och köpmän från både dagens Nederländerna och Sverige lär ha arbetat för att bygga upp den nya staden, samtidigt som man byggde befästningar för att skydda staden mot framför allt danska angripare. När Karl IX passerade staden på sin Eriksgata 1609 trädde stadens civila styre i funktion och Abraham Cabiljau utsågs Hisingens borgmästare, Göteborgs förste borgmästare.

Cabiljau

Den nederländska handelsmannen Abraham Cabiljau hade en viktig roll i etablerandet av Göteborg, inte bara som borgmästare och “general” över myntningen i staden, utan även som direktör för stadens handelskompani. Enligt korrespondens mellan Karl IX och Cabiljau, var Persien ett av målen för den nya handelsstaden.

Cabiljau utnämndes till generaldirektör för ett nytt handelskompani under svensk flagg som skulle starta handel med Persien. Men företaget fick aldrig någon fart och hans fokus kom att ligga på Göteborg. Borgmästare Cabiljau kom att arrendera den nybyggda slussen vid Lilla Edet. Han skulle från sin bas i Göteborg underhålla och ta slussavgift enligt en av kungen fastställd taxa. Han blev en slags kungens förlängda arm i Götaälvdalen, trots att han var från nederländerna.

Kaperier

Under Kalmarkriget 1611-1613, som blev Karl IX:s Göteborgs fall, blev Cabiljau en nyckelspelare på den svenska sidan. Han skaffade ekonomiska garanter och inkomster i hemlandet bland nederländska köpmän och borgare. Kung Karl IX gjorde honom till befälhavare för tre av svenska flottans utrustade örlogsskepp, som bedrev framgångsrika “kaperier”.

Det här sjöröveriet kan vara det som ledde till att dansken till slut bränner ner Karl IX:s Göteborg, där Cabiljau nu har sitt hem och sin bas, till grunden 1612. Då ska Cabiljau, nu den mäktigaste utländska personen som tjänar svenska staten, ha förlorat hela sin förmögenhet. 

Han återvände 1617 till Amsterdam.

1621 slog han sig på nytt ned i Göteborg men flyttade 1624 som generalbokhållare till Stockholm. Som sådan gjorde Cabiljau Sveriges första bevarade rikshuvudbok för 1623 (översikter av rikets inkomster och utgifter) och införde det dubbla italienska bokhålleriet i den svenska förvaltningen. Dessutom ägnade han sig åt en vidsträckt affärsverksamhet.

1630 blev han direktör i Skeppshandelskompaniet, 1631 sammanslaget med Södersjökompaniet.

Cabiljau hade problem både med delägarna och staten, och råkade mot slutet av sitt liv i ekonomiska svårigheter.

Han dog 1645 i Stockholm och begravdes i Riddarholmskyrkan.

Comments

mood_bad
  • No comments yet.
  • Lägg till kommentar
    X