Västergötland västra landet vid Göta älv
Västergötland västra landet vid Göta älv. Västergötland beskrivs i de fornvästnordiska källorna som Gautland och att invånarna kallades för gautar. Namnet Gautland skulle kunna betyda ’landet vid Gaut’, åsyftande Göta älv (på 1000-talet Gautelfr) och bildat av verbet gjuta med syftning på att vattnet utgjöts ur Vänern. Västgötar, götar eller göter, benämns på den fornengelska anglosaxiskan som Geatas och som Geats.
Västergötland var troligtvis en av de provinser varifrån goterna en gång utvandrade. På 500-talet skrev Jordanes (biskop i Kroton, Italien) i ett speciellt omnämnande om dåtidens västgötar, gautigothi, att de var ”ett energiskt och ytterst krigiskt folkslag”.
Västergötland är vårt äldsta landskap. Det omnämns av Adam av Bremen (verksam på 1000-talet) ”Av Sveriges folkstammar bor de götar som kallas de västliga närmast oss. Det finns också östliga götar. Västergötland gränsar till danernas provins Skåne. Därifrån skall man på sju dagar kunna nå götarnas betydande stad Skara”. Men Adam använde de latinska formerna, Westro gothia respektive Ostro gothia.
Västergötland hade långt in i medeltiden en relativt självständig ställning både politiskt och kulturellt, vilket förstärktes av dess egenskap av gränslandskap med livaktiga handelsförbindelser med de danska städerna längs Kattegatt.
Västergötland västra landet
Att Västergötland också hade stor betydelse i rikspolitiken framgår av att två av de tre tidigmedeltida kungaätterna hade sina rötter i Västergötland, de Stenkilska och Erikska ätterna.
Västergötland hade under medeltiden två städer av stor betydelse, stiftsstaden Skara som fått stadskaraktär senast under 1100-talet, och Lödöse, den mot Västeuropa vända handelsstaden.
Gustav Vasa
Under 1300-talet och första hälften av 1400-talet var Västergötland administrativt uppdelat i ett betydande antal borglän under bl.a. Lödöse, efterträtt av Lindholmen och omkring 1370 av Elfsborg vid Göta älvs mynning, Opensten i gränstrakterna mot Småland, Öresten i gränstrakterna mot Halland, Axvall nära Skara och Dalaborg i nuvarande Dalsland. Även Värmland låg under 1300-talet under Västergötland och styrdes från Edsholm och Amneholm vilka låg diagonalt placerade på var sin sida Vänern.
Under Gustav Vasa blev Västergötland ett enhetligt ståthållardöme, men i samband med 1630-talets länsreform delades landskapet i Vänersborgs län i söder, med residens i Vänersborg, och i Skaraborgs län i norr, med residens först i Skara och från 1660 i Mariestad.
Innehållsförteckning
Källa: Wadbring
Västergötland västra landet vid Göta älv
