Upptäck Sankt Olavs pilgrimsled i Västerlanda

I Västerlanda finns en 11 kilometer lång pilgrimsled som går mellan St Olavs Källa, Källseröd (nära Thorskogs Slott) och till Västerlanda kyrka. Utmed leden finns ett par rastställen med bord. Det är ingen rundslinga. Denna led ingår inte i Pilgrimsleden Göta Älv, utan sköts av Västerlanda församling, Svenska Kyrkan.

Västerlandaprästen Bo Glans fick 1987 ett brev där det framgick att det skulle finnas en medeltida dopkälla i Torskog. För många hade detta fallit i glömska, men vaktmästaren Ingemar Rydén kunde peka ut platsen då han som barn varit där på skolutflykt. Efter detta började man fira Olsmässa, eller ”Olsok” som var det gamla norska namnet på S:t Olavsdagen 29 juli.

St Olavs pilgrimsled

Nästa församlingspräst, Kai Larsen, tänkte man kunde bygga vidare på traditionen med Olsmässa och kom med idén om en pilgrimsled.

Olav den hellige

Olav II Haraldsson av Norge föddes år 995 och dog 1030. I sina unga år var Olav ute på plundringståg. 1015 steg han iland i Norge och tog där makten. Som Norges konung gick han hårt fram för att kristna landet. Från Snorres sagor och muntlig tradition berättas det att Olav Haraldsson (Olav den helige) omkring år 1020 flydde från de norska stormännen genom detta område av ”Viken” (Götaälvdalen till Olsofjorden). En av hans män tog på sig kungens röda mantel och lockade förföljarna på avvägar för att kungen skulle kunna fly över Göta Älv och rädda sig hos svenskarna.

Efter det att Olof stupat vid Stiklestad den 29 juli 1030 och hans här skingrats, dröjde det inte mer än ett år förrän egendomliga rykten florerade. Underliga tecken hade setts vid hans grav och det ryktades om att han inte var död. Hans själ levde vidare och genom att besöka graven kunde sjuka bli botade, blinda få sin syn åter och döva höra. 

Den kyrkliga ledningen underbyggde ryktena och skapade kring dem en hel flora av olika legender. Allteftersom tillskrevs Olof allt ädlare drag. Från början var det främst hans roll som mäktig och tapper kung, som framhävdes. Det var den som gav kraften till läkedom för andra.

Längre fram framställdes Olof alltmer som en klassisk martyr, som utan egen skuld lidit döden för kristendomens sak. Senmedeltidens helgonbilder och legender ger en bild av Olof, som påminner om bibelns framställning av den lidande Kristus.

Nidarosdomen

Tack vare att kung Olav helgonförklarades och fick sin grav i kyrkan lockade den till sig många pilgrimer som färdades på de olika Nidarosvägarna. 

Påven i Rom fann det lämpligt, att därför förlägga det norska ärkebiskopssätet hit. 1152 blev Nidaros (Trondheim) upphöjt till ärkestift för den norska kyrkoprovinsen.

På platsen för Nidarosdomen har det tidigare funnits ett kapell men efter att kung Olav fått sin grav där började en större kyrka i sten byggas omkring 1070.

Olofskulten tog fart mycket snabbt. Redan i Adam av Bremens berömda verk om de nordiska folken från år 1075 nämns, att stora skaror med pilgrimer (ordet betyder botgörare) sökte sig till Olofskyrkan i Trondheim.

Här hittar du karta till pilgrimsleden

Bo Larsen