Nybyggarstaden vid Göta älv
För att befästa Sveriges anspråk på området vid Göta älvs mynning byggdes i mitten av 1300-talet fästningen Älvsborg vid nuvarande Klippan i stadsdelen Kungsladugård. Under 1400-talet förändrades förutsättningarna för Lödöse som kom att hamna lite långt ifrån bland annat den ökande boskapsexporten från södra Västergötland. Lödöses förbindelser med Västergötlands inland och den viktiga Skarabygden var inte bra genom vägen åt nordost och det skogiga och otillgängliga Risveden. Dessutom hade det dansk-norska inflytandet över älven stärkts nedströms Lödöse, vid Bohus fästning.
Götaholm blir Nya Lödöse
Vid ett möte i Kalmar år 1473 beslöt därför det svenska riksrådet att anlägga Götaholm (i privilegiebrevet Gøthælm) på Säveholmen, där Säveån mynnar i Göta älv. Platsen visade sig vara olämplig, så därför ändrades läget till området vid det nuvarande Gamlestaden.
Namnet Götaholm ersattes först året därpå efter hårda påtryckningar från Lödöses handelsmän, som ville behålla det redan etablerade namnet som var känt bland Nordeuropas handelshus. Redan 1493 omtalades Nya Lödöse som den fjärde köpstaden i riket, efter Stockholm, Åbo och Söderköping. Under 1500-talet var det rikets näst största handelsort med cirka 1 500 invånare.
När Gustav Vasa hade bestigit tronen och Kalmarunionen hade upplösts insåg kungen vikten av handeln västerut, också eftersom danskarna kontrollerade Öresund, och försåg därför Nya Lödöse med nya privilegiebrev som gav staden skattefrihet. 1547 flyttades staden närmare Älvsborgs slott för att underlätta kontrollen av handeln och bytte namn till Älvsborgs stad. Två gånger erövrades fästningen av danskarna, 1563 och 1612. Vid båda dessa tillfällen tvingades svenskarna att betala stora lösesummor – Älvsborgs lösen – för att få tillbaka fästningen.
Första Göteborg
Den första staden vid Göta älvs mynning som officiellt fick namnet Göteborg anlades av Karl IX på Hisingen mitt emot gamla Älvsborg. Tillfälliga privilegier, i sju punkter, utfärdades den 14 mars 1603 och regelrätta privilegier undertecknades den 14 augusti 1607. Staden skulle ligga på kronotorpet Färjestadens ägor, rakt över Göta älv från Älvsborg räknat och blev vid starten en ren nederländsk koloni med omfattande privilegier, bland annat 20 års skattefrihet. Staden brändes dock så effektivt av danskarna redan 1611 att man först under 1900-talet funnit byggnadsrester.
Den äldsta källan där namnet Göteborg omnämns är i en ’Sigge Svenssons’ räkenskaper från 1604: ”Till 9 Stugur som opsatte ähre på hisingen der den Nyie Staden giötheborg blifua skall.”
Nya planen
Från Otterhällan hade man i början av 1600-talet en fin utsikt över omgivningen. Dit upp tog sig Gustav II Adolf tre gången för att orten ”bese och i noga ögnesichte taga” för han hade funderingar på att anlägga en stad just här. Men mycket talade emot att lägga staden här. Från sin utsiktsplats kunde han se utbrända bosättningar och det skövlade slottet Älvsborg, som påvisade hur svårt det var att avvärja ett anfall, från höjderna vid älvmynningen. En sägen berättar att vid något av dessa besök på Otterhällan ska en fågel ha sökt skydd vid kungens fot för en jagande falk, detta sågs som ett gott omen för framtiden.
En stjärnformig fästningsmur med sina vallgravar skulle försvara staden på landsidorna och de tre bergen skulle skydda mot angrepp från älven. På Stora Otterhällan, skisserades ett kungligt slott som aldrig blev byggt, på det andra berget planerade man att bygga en kyrka, men det byggdes en väderkvarn istället och berget fick namnet Kvarnberget. Det tredje berget var Ramberget.
Enligt den nya planen skulle de tre bergen ligga inom stadsmurarna. Strandängarna vid bergens fot var sanka, men med holländarnas hjälp kunde utdikning och kanalgrävning säkert ordnas. Byggde man en sån kraftig fästningsvall på landsidorna och grävde en djup vallgrav utanför, borde den staden lunna leva längre än både Nylöse, Älvsborg och Göteborg på Hisingen.
Namnet Otterhällan kommer från att mårddjuret utter (otter-) en gång haft sina bon här på de kala klipphällarna (-hällan). Ramberget har fått sitt namn av gammalsvenskans ord ”rám” som betyder korp som än idag häckar på Ramberget. Namnet Lindholmen kommer av den lindbevuxna ö som ända fram till 1855 var avskild från Hisingen.
Privilegiebrevet
”VI GUSTAV ADOLF, Sveriges, Götes och Vendes kung…”, så börjar privilegiebrevet från 4 juni 1621. Stycket berättar att kung Gustav Adolf vill återuppbygga staden vid Västerhavet och Göta älvs inlopp, som hans föregångare och far Karl den nionde byggt.
I brevet kunde man läsa att den nya staden skulle ärva alla de förmåner som Göteborg på Hisingen hade haft. Brevet tillkännagav även att staden fått sin första, kungliga, donation hela Sävedals härad, kronans ränteavkastning av Mölndals ström med ålfiske och kvarnar, Alingsås skog, rätten att fiska i älven och i Styrsö skärgård, 16 års skatteskatte- och tullfrihet samt frihet från utskrivning (uttagning för krigsmaktens behov).
Då kungen besökte Göteborg år 1624 var han åter igen givmild. Invånarna i Göteborg fick lov att plantera ut karpar i kanalerna och rätt att ”lustvandra” i Slottsskogen om de inte högg ner några träd eller fällde några djur.
Innehållsförteckning
