Lilla och Stora Edet

Lilla och Stora Edet. Götaälvdalen har urgamla traditioner som transportled. Bland de äldsta kända ”bedrifterna” här hör den norske kungen Harald Hårdrådes år 1064. Han seglade då uppför älven till Vänern med 60 krigsskepp och härjade runt Vänerns stränder. Han fick rulla sina skepp på stockar för att ta sig förbi fall och forsar vid Lilla Edet, Åkersström, Stora Edet (Trollhättan) och Vargön. Två år senare seglade Kung Harald till England med 300 skepp. Men i slaget vid Stamford Bridge stupade kungen. Detta markerade slutet för Vikingatiden.

Stora Edet omnämnes i början av 1200-talet under namnet Eidar, betydande trång passage då Göta älvs här smalnade av före de stora Helvetesfallen. Namnet Trollhättan ses i historiska källskrifter första gången år 1413 då ”Trollhetta qwarn” omtalas. Trollhättan hette i forna tider Edet och senare Stora Edet för att skilja platsen från det nedströms belägna Lilla Edet. Förstavelsen Troll kan mycket väl komma från ordet trolla i betydelsen dra (trollingfiske).

Dragrännor

Nedanför fallen kan man fortfarande hitta flera dragrännor, ed. På ett ställe kan man fortfarande se spår efter tre bredvid varandra belägna dragrännor vilka invändigt varit fodrade med blålera. Leran begöts under användande med vatten för att få en mindre friktion. På västra sidan av älven började rännan vid Saltet eller Talbo nedanför FIottbergsströmmen uppför branta backar till en å som rann genom Arvidstorp. Man fortsatte genom en fornsjö, som nu är utplånad och sedan via en bäckfåra över Vårvik till älven vid Långön. På östra sidan gick dragrännorna upp ur älven vid Åkersvass till Åkerssjö. Man har även funnit rester av de s k träIvägar, där manskapet gick och drog båtarna.