Venderna anfaller Kungahälla
Trots varningar, från den danske kungen Erik Emune och ärkebiskopen Össur, om att venderna var på krigsstigen och härjade vilt bland de kristna så kom ändå anstormningen som en chock för folket i Kungahälla.
På larsmässodagen den 10 augusti 1135 anfölls Kungahälla av venderna med ”fem och ett halvt hundrade” skepp. Fyrtiofyra man och två hästar på varje snäcka (stridsskepp). Anfallet anfördes av hertig Ratibor (Racibórz) samt av två av hans hövdingar, Dunimiz och Unibur.
Halva flottstyrkan hade seglat upp den östra älvgrenen och anföll staden uppifrån och den andra hade rott längs västra flodfåran och stängt vägen ut mot vattnet. Några skepp hade lagt till längre uppströms och satt män och hästar i land, nu var Kungahälla en omringad stad. Första anfallet kom mot de handelsskepp i hamnen som ägdes av handelsmännen i staden.
Handelsmännen stred tappert och höll venderna tillbaka, men snart var de tvungna att ge upp. De tog sina värdesaker och flydde in i borgen.
Venderna, som nu åsamkats stora förluster efter striden med handelsmännen, gick nu iland. Staden plundrades och brändes. Inne i borgen fanns stadens invånare, i skydd bakom borgens vallgrav och palissad. Ratibor lockade med fred. Alla i Kungahälla skulle få behålla sina ägodelar bara de gav upp.
Svaret från Kungahällaborna var ett regn av störar, pilar och stenar. Striden var hård med stora förluster på båda sidor. Men venderna lyckades inte ta sig förbi borgvallen. Återigen erbjöd Ratibor fri lejd om Kungahällas invånare gav sig. Men de vägrade. Nu anföll venderna ännu hårdare utan att lyckas.
När striden lagt sig trodde Kungahällaborna att venderna hade gett sig, men Ratibor insåg att de, trots att de lidit stora förluster, så hade stadens manfall varit större. Så venderna anföll med ännu större kraft. Bland invånarna i staden började vapnen att tryta. Nu gav Kungahällaborna till slut upp. De gick med på att lägga ner sina vapen om venderna höll sitt löfte om fred och att alla invånarna skulle få behålla allt de kunde bära med sig.
Men, venderna höll inte sitt ord, de tog alla till fånga. Dödade de, sårade och unga, som inte kunde tas till slavar. Korskyrkan revs och brändes.
Kungahälla blev aldrig mera residens för någon norsk konung, men var fortfarande av betydelse, vilket framgår av att den fick den ena av Bohusläns två fylkeskyrkor förlagd dit, ”Konungahaella Ytri” på 1140-talet.
Augustinerklostret Kastala kloster grundlades 1196 på kastellets plats, och ett franciskanerkloster tillkom 1272. Mariakyrkan uppfördes 1330 och Nicolauskyrkan, som är omnämnd i Biskop Eysteins jordabok 1388.
Danmark mest drabbat
Vendernas sjöröveri berörde i första hand Danmark (inklusive dagens Sydsverige) men nådde tidvis ända upp till Bohuslän. Det var huvudsakligen ett 1100-talsfenomen, vilket har skildrats av bland andra den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus. I dennes krönika, Gesta Danorum, får man intrycket att Danmark befann sig i social och politisk upplösning under de år på 1150-talet då sjörövarplågan var som värst.
Vendernas härjningar kulminerade under åren kring 1157. Vid denna tid utsattes Fyn för ett förödande vendiskt anfall, och en vendisk flotta uppgående till 1 500 skepp lär ha siktats utanför Hallands kust. Sistnämnda hot omintetgjordes dock av naturen själv. Skeppen gick under i Kattegatt, och de vender som räddade sig i land höggs ihjäl av lokalbefolkningen.
Slutet på vendernas härjningar kom under 1160- och 1170-talen, när de konfronterades av offensiver från Henrik Lejonet och den nye danske kungen Valdemar I. Därmed inte sagt att pomrarna och andra vender pacificerades. Åren 1259–1260 plundrade furst Jaromar II av Rügen Själland, Lolland, Skåne och Bornholm och ockuperade för en tid Köpenhamn.
Vendland
Pommern är ett område vid Östersjöns södra kust, ungefär från Mecklenburgbukten till Gdańskbukten. Under medeltiden beboddes området av slaviska folk, benämnda vender, och området kallades av vikingarna för Vendland. Ordet vender var en kollektiv germansk benämning på slaverna i området och motsvarar inte en tydlig folkgrupp.
Se filmen från Bohuslänsmuseum om Kungahälla och Klosterkullen
Kungahälla
Innehållsförteckning
