Knarr ett vikingatida handelsskepp

Knarr ett vikingatida handelsskepp, en skeppstyp som under vikingatiden var avsedd för handelsresor över havet. Resorna över Atlanten till Island, Grönland och Vinland antas i huvudsak ha gjorts med knarrar. Knarrens längd var mindre än tjugo meter medan däremot både bredden och bordläggningens höjd var avsevärt större än hos långskeppet. Knarren kunde också vara försedd med en enklare form av däck. Medan långskeppet ofta roddes var knarren i huvudsak avsedd för segling.

Knarren utkonkurrerades senare, under medeltiden, av Hansans koggar.

Äskekärrskeppet

Äskekärr fann man i samband med dikesrensning år 1933 ett vikingatida knarr, helt byggt av ek. En C-14 datering gav besked om att det byggts en bit in på 800-talet.

Då skeppet återfanns saknades stävarna vilket gjorde det svårt att veta hur det egentligen sett ut, men jämförelser med liknande danska motsvarigheter gjorde att man kunde göra en rekonstruktion.

Det är också det enda vikingatida skepp som grävts fram på ursprungligen svensk mark. År 1993 hittades i närheten ännu ett fartyg av samma typ, som beräknas ha varit elva till tretton meter långt och bedömdes vara omkring hundra år yngre. Detta skepp har dock inte undersökts närmare. Ingen av dessa båtar har samband med någon grav. I stället tror man att de kan ha befunnit sig i ett skeppsvarvsområde, eftersom man tidigare också funnit rester av en tredje båt, plus en hästskoformad vall med öppning ut mot älven, cirka 200 meter söderut.

Rekonstruktion

1977 hölls ett marinarkeologiskt seminarium där man diskuterade ”Äskekärrskeppet”. De församlade hade delade meningar om fartygets typ och kontext och hur man skulle gå vidare för att rekonstruera det. Man var dock eniga om att det befintliga ritningsmaterialet hade flera brister och felaktigheter.

1979 presenterade Gunnar Leiro ett tredje rekonstruktionsförslag i modellform.

På 1980-talet konstaterades att virket var fällt i västra Sverige, förmodligen vid Göta älv inte långt från fyndplatsen. Trät hade varit utsatt för bakteriell nedbrytning innan det täcktes av lera.

1987 flyttades skeppet till Västsvensk konserveringsateljé. I samband med detta väcktes åter frågan om rekonstruera och montera delarna för utställningsändamål. Vrakdelarna dokumenterades i skala 1:1 och fyndet konserverades om för att avlägsna gifter från tidigare konservering.

Knarr ett vikingatida handelsskepp

1994 sjösattes repliken Vidfamne, som byggts av Sällskapet Vikingatida Skepp.

1995, vid arbetet med rekonstruktionen av skeppet upptäcktes runor eller runliknande tecken på bordläggning och kölsvin. En del av runorna kunde härledas till den äldre runraden, som var utbredd innan 700-talet. En av de runor som kunde urskiljas var runan för F, som anses symbolisera rikedom, boskap och välgång. I mars ställdes vraket slutligen ut på Göteborgs stadsmuseum.
[ur beskrivning i RAÄ fmis]

Knarr ett vikingatida handelsskepp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *