Hannibalsfejden ett krig som skakade om Götaälvdalen

Torstensons krig 

Hannibalsfejden var den del av Torstensons krig. Torstensons krig kallas kriget mellan Sverige och Danmark-Norge mellan 1643 och 1645. Namnet Hannibalsfejden kommer från Norges ståthållare Hannibal Sehested..

Under 1620- och 1630-talen hade Sverige blivit en stormakt, och Östersjön ett svenskt vatten. Men inloppet till detta kontrollerades av danskarna, som genom Öresundstullen behärskade sundet.

Svenskarna begärde lättnader i tullbestämmelserna, som hindrade den svenska handeln. Detta var något danskarna inte alls ville tillmötesgå. Tullens inkomster gav danskarna ett starkt ekonomiskt beroende, som i sin tur utgjorde grunden till ett växande självförtroende och självsäkerhet hos kungen och regeringen.

Svenska regeringen tröttnade och utan krigsförklaring gick Lennart Torstensson över gränsen till Holstein 12 december 1643.

Hannibal Sehested

Hannibal Sehested, född 1609 på Ösel (då danskt), dansk statsman och diplomat; danskt riksråd 1640, ståthållare i Norge 1642 till 1651. Gift 1642 med den danske kungen Kristian IV:s dotter Christiane.

Hannibal Sehested fick i uppdrag att försvara gränsen mot Sverige. I hans taktik ingick anfall in på svenskt område. Syftet var att locka upp svenska trupper från Skåne där de utgjorde ett hot mot Köpenhamn.

Hannibalsfejden

Göteborgs stad hade han planer på att isolera helt, genom blockad och belägring avskära alla förbindelser. Han lät anlägga ett sänkverk i Göta älv vid Jordfallet, och en skans på Fiskareholmen.

8 mars 1644 skrev Hannibal Sehested att det vore lämpligt att låta ”Siunke en Kreier midt ud i Inløbet på Elven wed Bohus at fordærwe deres Fart og Handel millan Sverrig og Gotteborug ovenfra”. Det är inte osannolikt att Sehestedt först planerade att sänka några kasserade fartyg på den aktuella platsen – som kanske också skedde. Timret till sänkverket hämtades dels från från Norge men också från gårdar i närheten av Jordfallet som revs.

Norska soldater i Lödöse

1 och 2 april 1644 sattes norska soldater från Bohus under två nätter iland på svenska sidan vid Lödöse. Sista natten med en förlust av 30 man och några båtar.

5 april kom kung Kristian IV med en flotta av elva skepp och kastade ankar i Älvsborgsfjorden. De började bygga skansen Gottenbrille på Kyrkogårdsholmen i Göteborgs hamninlopp, (senare platsen för fästningen Nya Älvsborg) i ett försök att skära av Göteborgs förbindelse västerut. Under april försökte danskarna även sänka stenfyllda båtar i hamninloppet och kung Kristian iakttog staden från Ramberget på Hisingen.

10 april gick en dansk styrka över Göta älv längre uppströms och plundrade Lödöse och trakten runtomkring.

15 april tog sig två holländska fartyg igenom den danska blockaden och in till Älvsborg. Den danska nattvakten avrättades.

20 april försökte Göteborgs kommendant Mannerskjöld under natten gå över älven med 1 200 man för att förstöra ett danskt härläger vid Lundby kyrkogård, men slogs tillbaka av 200 danskar.

30 april seglade den danska flottan iväg eftersom en holländsk eskader under amiral Maerten Thijssen rapporterades vara på väg mot Göteborg. Gottenbrille brändes i samband med avtåget.

Bönder i Ale straffas

10 juni straffades några bönder som uppmanat andra invånare i Götaälvdalen att betala brandskatt till Norge. Bönder från bland annat Starrkärrs socken i Ale härad hade också nattetid fört livsmedel till norska Bohus. Cirka 100 dragoner från Vänersborg förlades under en tid i gårdarna utefter älven, både som gränsvakt och för bevakning av de lokala bönderna.

15 juni kastades ett kompani norska soldater, som gått över älven och hotade Lödöse, tillbaka av 200 musketörer och 100 ryttare utsända från Göteborg. Norrmännen hann bränna Lödöse dessförinnan. Kyrkorna i bland annat Tunge och Nödinge samt sågkvarnar och slussar i Lilla Edet förstördes.

19 juni anföll norska soldater som tidigare dragits samman till Uddevalla plötsligt Vänersborg. Kommendanten Johan Haraldsson gav upp nästan direkt, och den nya staden, gamla Brätte och en skans brändes därefter ner av norrmännen. Haraldsson och ytterligare några svenska befäl ställdes senare inför krigsrätt. Norrmännen gick därefter mot Bohus och Hisingen på båda sidor älven.

24 juni slog Sehested en bro över älven mellan Hisingen och Skårdal, samt återuppför Skårdals skans för att kontrollera vägen på östra sidan. Drygt tusen man och 300 ryttare fanns då på Hisingen.

Danska skepp spärrade Göta älv

26 juni satte sex danska skepp iland några hundra soldater vid Bärby på Hisingen. Soldaterna drog sig senare ner till danskarnas gamla läger vid Lundby, och skeppen ankrade vid Kyrkogårdsholmen och spärrade Göta älv.

28 juni sökte 600 danska soldater från Varberg få kontakt med Sehested men slogs tillbaka vid Askims kyrka av 250 svenska soldater från Göteborg.

30 juni försökte Hannibal Sehested slå ytterligare en brygga vid färjestället mellan Lärje och hospitalet, men den blev för kort.

1 juli skickades överste Johan Gordon med 200 musketörer och några mindre båtar/pråmar med kanoner upp från Göteborg och efter häftig eldgivning från båda sidor älven flydde danskarna från bryggan. Cirka 30 danskar och fyra svenskar dödades i striderna.

2 juli försökte danskarna gå över älven vid Agnesberg med 17 båtar och fyra kanoner. Gordons musketörer slog återigen tillbaka och cirka 50 danskar och fyra svenskar dödades. Musketörerna förföljde de danska båtarna som flydde uppströms, och vid Jordfallet kom de inom skotthåll. Danskarna flydde slutligen iland på Hisingssidan.

11 juli lättade de sex danska skeppen i Göteborgs hamninlopp ankar då de hotades av en stark holländsk eskader vilken kom fram i slutet av juli.

30 juli kom generalerna Lars Kagg och Per Brahe den yngre till Göteborg med förstärkningar.

1 augusti gick Kagg över till Hisingen med 2 000 man och anföll danskarnas förskansade läger vid Lundby och erövrade tre kanoner. Danskarna flydde och sökte skydd vid Bohus, varvid Kagg drog sig tillbaka.

5 augusti gick Mannerskjöld över älven vid Lärje. Danska dragoner som höll på att bli avskurna vid Tingstad flydde mot Bohus. Sehested höll sig därefter stilla vid Bohus, men höll Skårdals skans besatt en bit in på hösten.

Augusti–september förstärkte Per Lillie gränsen utefter älven genom att bygga fem skansar, den nordligaste vid Vänersborg, vilka stod klara i slutet av september. Lokala bönder tvingades hålla vakt både i skansarna och för att hindra landstigning bland annat vid Båstorp och Älvängen.

20 oktober gick Ivar Krabbe från Varberg in i Mark och Bollebygd med danska trupper. De slogs tillbaka av svenska ryttare och bönder.

I december förskansade sig överste Johan Wrangel med sina ryttare vid Lerum där de kunde förstärka de svenska trupperna både vid Göta älv och Hallandsgränsen.

Överraskningsattack

27 januari 1645 intogs Skårdals skans ovanför nuvarande Bohusskolan genom en överraskningsattack av danska trupper ledda av befallningsmannen på Bohus, amiral Ove Gjedde då den svenska besättningen på omkring 40 man togs till fånga fram till i augusti. Norrmännen rev större delen av skansen innan de drog sig tillbaka.

30 januari nämnde Sveriges första tidning Ordinarie Post-Tijdender i sitt första nummer att två bestyckade danska segelfartyg tagit sig upp genom isflaken på älven till Lödöse och beskjutit den nya skansen där. Då svenskarna sköt tillbaka tvangs danskarna kapa ankartrossarna och flyta med älven nedströms.

Den 2 februari gjorde danskarna tre anfall på Vänersborg, men slogs tillbaka av Per Lillie.

I februari 1645 gjorde Hannibal Sehested omfattande förberedelser för en älvövergång vid Holmen och Hjärtum, bland annat genom att samla mat, ammunition och kanoner. Han brandskattade de närmaste socknarna utefter älven på östra sidan med 20 daler per gård.

12 februari gick danske kaptenen Opitz med ett kompani över till Tjurholmen i Göta älv för att ta den svenska vakten där tillfånga.

13 februari träffade ett 100-tal av Gordons musketörer, som kommit till Skårdal för att riva resterna av skansen där, på ett antal av Sehesteds soldater. Några svenskar togs tillfånga men de övriga lyckades fly.

14 februari fick amiral Gjedde order av Sehested att utse och anlägga ett härläger på Hisingen för omkring 2 000 man och 500 hästar. Detta användes senare under våren och sommaren.

16 februari gick Sehested över älven vid Holmen (Västerlanda socken) med omkring 1 600 man och började, efter en pistolstrid med delar av Johan Wrangels rytteri, förbereda ett anfall mot Tösslanda skans ovanför Lilla Edet. Vid Vänersborg gick Lillie samtidigt till svenskt motanfall mot de belägrande norrmännen, vilka retirerade mot Bohuslän.

17 februari anföll Sehested Tösslanda skans med omkring 500 man. Svenskarnas kommendant Schoman sprängde efter två timmars strid och sju stormanfall sig och skansen i luften då situationen bedömts som ohållbar. Överlevande svenskar huggs ner och kastas i älven av norrmännen.

19 februari drog sig alla norska trupper tillbaka, dels mot Norge och dels mot Bohus fästning och Hisingen.

Hannibal Sehested dog 23 september 1666 i Paris (under diplomattjänst).

Comments

  • Rolf Øvrum
    februari 7, 2022 at 08:53

    Flott artikkel, for meg nyttig lesning. Dette er jo en del av norgeshistorien som vi nordmenn av forskjellige, kanskje «naturlige årsaker», ikke vet så mye om. Det vi minnes er vel først og fremst den forsmedelige «Freden i Brömsebro» og tapet av Jämtland og Härjedalen, som noen av oss nordmenn i dag kaller «Øst-Trøndelag». Det jeg savner til artikkelen er en karta över Götaälvdalen. 🤗

    • tuaregh
      april 3, 2022 at 20:21

      Till Rolf Øvrum : Motsvarigheten till norgeskart.no , minkarta.lantmateriet.se (topografisk), kanske kan ge en bild av Göta älvdalen som gör att det går att orientera sig med hjälp av artikeln.

Lägg till kommentar
X