Guldfynd i Alvhem med förhistoriska rötter
Guldfyndet gjordes under 1800-talet i det fornlämningsrika området runt Alvhems kungsgård under arbetet på gårdarna Frövet och Ramstorp Nolgården. Upphittare i Ramstorp var Erik Bengtsson från den näraliggande gården Gullringen.
Den sistnämnda gården nämns som Guldringzkullen redan 1619, vilket antyder tidigare guldfynd i området. Gullringsfyndet värderades och betalades med 72 rdr (riksdaler, 1 rdr=100 öre) 25 öre vid inlösningen 15 augusti 1860. Vikten på på armringen fastställdes till 8 ort 5 korn (42,5 g).
Med hänsyn till närheten av hamnen i Lödöse är det inte konstigt att guldfyndet hittats just här. Det är också möjligt att ringen kommit till Götaälvdalen långt föra Lödöses storhetstid, eftersom det är troligt att en handelsplats funnits vid Grönköp eller/och Hamnen vid Kattleberg. Kan också kommit hit som krigsbyte.
Guldfyndet finns nu i Guldrummet på SHM i Stockholm. Guldarmringen av keltisk typ från Ramstorp dateras till Téne B, cirka 300-talet f.Kr.
Torques
Torques (av latin, betyder vrida) är en styv eller stel halsring eller armring av ädelmetall. Ringen är antingen i ett enda stycke eller har tvinnats samman. Ringen är oftast vriden och har en struktur som liknar ett rep och med en låsmekanism i form av stora knoppar eller öglor. Ibland är knopparna och öglorna utformade med figurer.
Denna typ av smycken är huvudsakligen känd från bronsåldern och järnåldern, från bland annat det akemenidiska Iran. I den europeiska järnåldern finns torqueser från omkring 700-talet f.Kr. fram till 200-talet f.Kr.
Torqueser finns i den skytiska folkgruppen, som levde omkring Kaspiska havet och i den illyriska folkgruppen, det vill säga de indoeuropeiska stammar som under antiken var bosatta i Illyrien mellan Adriatiska havet och Donau.
Torquesringar är även förknippade med de keltiska kulturerna. Kelter är en i historiskt och arkeologiskt syfte använd benämning på flera besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung med utbredning över större delen av nordvästra Europa, samt delar av den Iberiska halvön, Balkan, och Mindre Asien kring årtusendet före vår tideräkning och framåt.
Keltisk halsring
Den keltiska konsten, som utmärker sig för sin rika ornamentik, har förhistoriska rötter och utgör en i princip obruten konsttradition på minst 4.000 år. I den keltiska världen var halsringar med knoppformade ändar, ofta tillverkade av ädelmetall och vridna i spiralform, föremål med både världslig och religiös meningsfullhet.
Guldtorqueser tycks ha varit ett viktigt föremål. Det identifierade bäraren, som var en person med hög rang och många av de finaste verken av forntida keltisk konst är föreställer personer som bär torqueser.
Under folkvandringstiden försvinner den keltiska torquesen, men under vikingatiden kom metallhalsband i torquesstil, nu främst i silver, tillbaka på modet. Halsringar i torquesstil har upphittats som en del av smycken från andra olika kulturer och perioder.
Kungarnas Alvhem
I Snorre Sturlassons verk Heimskringla nämns ett småkungadöme vid namn Alvhem eller Alfheim som omkring år 800 regerades av en kung Alfarinn och vars invånare kallades för alfar.
Alvhem skulle då ha omfattat allt land mellan Göta älv och Glomma i dagens Norge. Men dess kärnområde var troligen regionen kring Göta älv. Mycket tyder på att södra Bohuslän ingick i ett större landskap under forntiden som olyckligtvis befann sig mitt i skärningspunkten mellan de framväxande skandinaviska rikena.
De isländska sagorna omnämner flera kunganamn såsom Alfarr, Alfgeir och Gandalf men under 800-talet försvinner alfarna från källorna. Uppenbarligen blev detta landskap uppstyckat mellan Danmark, Norge och Sverige.
Gandalf
Gandalf den äldre ska ha levt omkring år 700 och härskade över hela kustområdet från norska Fredrikstad i norr till Kungälv i söder. Han var en lokal kung under den mäktigare Harald Hildetand, kung av Svitjod, Danmark, Norge och Venders land.
Några generationer senare tog Gandalf den yngre över makten men förlorade stora delar av riket. De här kungarna ligger troligen begravda någonstans i trakten av Alfhems Kungsgård. Här finns framför allt ett mycket vackert gravfält, där de döda har fått en vacker utsikt över Götaälvdalen.
Innehållsförteckning
