Genom freden i RoskiIde blir Bohus svenskt

Genom freden i RoskiIde år 1658 övergår Bohus med underlydande län till Sverige.

Den svenska delegationen leddes bl.a. av riksrådet Sten Nilsson Bielke, Lagmannen samt kunglige Rådsherren Bo Nilsson Natt och Dag samt den danske överlöparen Corfitz Ulfeldt. Den danska delegationen leddes av rikshovmästaren Joachim Gersdorff, adelsmannen Ove Juel samt Christian Skeel. Som medlare fungerade engelsmannen Philip Meadowe och fransmannen Hugues de Terlon.

De danska förhandlarna hade, när de fick veta att Corfitz Ulfeldt skulle sitta med i förhandlingarna på den svenska sidan, menat att det var en direkt skymf mot dem, och krävt en annan representant, något som Karl X Gustav inte ville gå med på. Danskarna hade även krävt, att få det holländska sändebudet Conrad van Beuningen som sin förhandlare, någon som den svenske kungen också motsatte sig, då han menade att denne varit krigets anstiftare.

Evig fred

Slutförhandlingarna förlades till Roskilde och den 26 februari undertecknades fredsavtalet i Roskilde domkyrka. Huvuddragen i avtalet var att Danmark-Norge avträdde till Sverige Skåne, Blekinge, Halland (permanent, i freden i Brömsebro 1645 hade Sverige fått Halland på 30 år), Bohuslän, Bornholm samt Trondheims län. Dessutom finns en mängd andra detaljer om ”evig fred” mellan rikena, frånträdande av allianser riktade mot det andra landet, avstående från svenska krav på Delmenhorst och Ditmarsken etc.

I avtalets paragraf 9 tillförsäkrades invånarna i de erövrade landskapen att de skulle få behålla sina gamla privilegier, friheter, lagar och sin kyrkoordning. När det gäller privaträttsligt ägande fullföljdes detta, medan adelsprivilegier, kyrkoordning (1686) och rättssystem (1683) successivt anpassades till de i övriga riket gällande.

Men redan till sommaren samma år utbröt dock kriget igen och avslutades först i och med freden i Köpenhamn 1660, vid vilken Bornholm och Trondheims län återgick till Danmark respektive Norge. Dessutom blev ön Ven, som fortsatt vara danskt efter freden i Roskilde, men besatts av svenska trupper samma år, nu formellt svensk i och med freden i Köpenhamn.

Bohus blir svenskt

Den danske besättningen marscherar söderut, efter att ha länsat förråden och bränt slottets arkiv. En fänika (vid denna tid ca 150 man) lär ha ägnat hela tre dagar åt att elda upp dessa främst norska dokument.
Bohus kom härefter att mista sin viktiga roll som gränsfäste, men hade till en början ändå en viss betydelse för att bevaka svenskarnas intressen i den nyvunna provinsen.

Det ståtliga renässansslottet kom med tiden att alltmer inta rollen av befästning. Det som vittrade eller sköts sönder byggdes upp igen, men då utan någon utsmyckning.

Genom freden i RoskiIde blir Bohus svenskt

Genom freden i RoskiIde

Bo Larsen