Förbluffande fynd på 60-talet blev Lödöse museum

Lödöse kommun diskuterade 1960 möjligheterna att bygga ett flerfamiljshus i det centrala Lödöse på platsen där det gamla hotellet låg. Enligt ett förslag skulle byggnaden vila på ett en ytligt lagd betongplatta. Men av tekniska skäl gick detta inte att genomföra. Istället blev man tvungen att bygga med källare.

Detta skall vi vara väldigt tacksamma för idag. För nu förordade Riksantikvarieämbetet en provgrävning för att få en uppfattning om kulturlagrets sammansättning och om det fanns några byggnadslämningar av intresse.

Provgrävningarna

Provgrävningarna genomfördes i april 1961. Förundersökningen gav resultat, ett flertal byggnadslämningar hittades på 1,5 meters djup. Man fann även ett antal träföremål. Det bestämdes att en fullständig utgrävning var nödvändig och Lödöse kommun anslog 16000 kr till arbetet.

Undersökningen gjordes i två etapper. Den första, som bekostades av kommunen, påbörjades i mitten av juli och avslutades i slutet av augusti. Man insåg då att det fanns mycket kvar att undersöka. Då startade Göteborgs-Posten en insamling med självaste chefredaktören Harry Hjörne i täten. Detta gav grävningsledningen en större summa pengar som gjorde att de kunde fortsätta sitt arbete i början av september.

Grävningen gav en förbluffande stor mängd med fynd och byggnadslämningar, vilket gjorde att diskussionerna om att bygga ett museum kom upp. Fyra år senare var museet ett faktum liggandes i källaren på hyreshuset, Fornäng 2.

Exploateringen av Lödöse fortsatte med ett flertal arkeologiska undersökningar som följd. Ofta under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kunde det pågå flera arkeologiska undersökningar samtidigt. Till hjälp som grovarbetskraft hade arkeologerna personer som var med i olika arbetsmarknadsstöd.

Källarlokalen blev för liten, och ersattes 1994 av den nuvarande museibyggnaden, som i stil försöker återbilda något av den medeltida bebyggelsen i moderna material och med större proportioner

Idag med över 260 undersökningar och kontroller genomförda växer en god bild fram av hur den medeltida staden såg ut. Många av de medeltida föremål som funnits i marken har också rönt stor uppmärksamhet i Sverige, men också internationellt. Inte minst mynten och myntningshistorien, den rika förekomsten av pilgrimsmärken, glastillverkningen och den keramiska verksamheten. 

Det medeltida skriftmaterialet från staden Lödöse är mycket sparsamt. Trots det stora intresset för vår forntidshistoria under 1700- och 1800-talet var medeltidsstaden förbigången av dåtidens historiker. Redan på 1910-talet fastslog Carl af Ugglas att kunskapen om Lödöse främst var arkeologins sak.

År 1868

1868 gjorde antikvitetsintendenten G. Djurklou vid ett besök i Lödöse anteckningar och skisser av vad som kunde vara spår i markformationerna av den stad som en gång legat där.

Första arkeologiska undersökningen

Den första arkeologiska undersökningen var mest ett olycksfall. När man skulle spränga bort, vad man trodde var en bergsklack, inför järnvägsbygget 1905 flög det skelettdelar.

Rektor Folke Nordin från Vänersborg, som kunde göra en arkeologisk undersökning, tillkallades och han tolkade området som rester efter hospitalet i Lödöse, främst för att fastighetsbeteckningen är Spetalen. Det har senare visat sig vara rester av koret och kyrkogården till Sankt Olofs kyrka som man sprängde.

Carl af Ugglas och Göteborgs 300-årsjubileum

Elva år senare drog man igång en serie undersökningar och publikationer inför Göteborgs 300-årsjubileum. Man skulle undersöka Göteborgs första föregångare, Lödöse. Uppdraget föll på konsthistorikern Carl af Ugglas, undersökningarna pågick i fyra år från 1916. Tanken var att få en så heltäckande bild av staden som möjligt med fokus på de offentliga byggnaderna.

Undersökningarna berörde Klosterkyrkan, Sankt Olofs kyrka, som man då trodde var Sankt Jörgens hospital. Av borgen undersöktes förborgen och en del av vallgravssystemet. Själva borgkullen var bebyggd med den vackra grosshandlarvillan som står där än i dag. En del av Sankt Peder kyrka, en kvarnlämning i norr vid Spetalbergets fot och delar av hamnen undersöktes också. Själva stadsbebyggelsen kom i andra hand, ett par nedslag gjordes.

På grund av det omfattande materialet som grävdes upp blev publikationen tio år försenad, fortfarande är ”Lödöse, gamla Lödöse – historia och arkeologi från 1931” det främsta verket om Lödöses stads historia.

Rune Ekre – Lödöse museums grundare

Rune Ekre (1924 – 2013) föddes i Habo, Skaraborgs län den 13 februari 1924. Han blev filosofie kandidat i konsthistoria och nordiska språk vid Göteborgs universitet 1951 och han bedrev även studier i litteraturhistoria, historia, nordisk fornkunskap och medeltidsarkeologi.

I de arkeologiska utgrävningar 1961 deltog, Rune Ekre, först som assistent men blev efter kompletterande akademiska studier i medeltidsarkeologi ledare för projektet, från 1968 som en heltidssyssla.

Rune Ekre var chef för Lödöse museum från början 1965 och ställde själv samman ett antal tillfälliga utställningar. De sista åren före sin pensionering 1989 arbetade han dessutom med projektering för den nya museumsbyggnad som blev färdig 1994. 

Ekre har speciellt uppmärksammats för sin forskning om Lödöses roll i svensk medeltida mynthistoria, där det arkeologiska fyndet 1963 av en medeltida myntverkstad var av avgörande betydelse.

Han kunde presentera bevis för myntning i Lödöse alltifrån Sverker den äldre cirka 1150 fram till 1360-talet. Många myntgrupper fick på så sätt sin tillkomstort fastställd.

Resultatet av hans under tre decennier bedrivna arkeologiska undersökningar i Lödöse har på ett avgörande sätt kompletterat bilden av handelsförbindelser och vardagsliv under svensk medeltid.

Lödöse stad

Lödöse anlades troligen under andra hälften av 1000-talet. Staden nämns första gången i skrift år 1151, då den besöktes av den danske kungen Knut Magnusson, och blev myntpräglingsort kort tid senare.

Staden växte till sig under 1100-tal och det fanns åtminstone tre församlingskyrkor, kungsgård, mynt- verkstad och en kastal. Under 1200-talet byggdes en borg som fick namnet Lödösehus, ett dominikankonvent och ett hospital. 

Under denna period, från ungefär 1250 och 1350 var Lödöse som allra störst, med omkring 2000 invånare, ett mycket stort antal för den skandinaviska medeltidens proportioner. 

Staden som var en av de viktigaste i dåtidens Sverige, enda porten mot väst, finns idag nästan ingenting kvar. Staden blev övergiven, till hälften, 1473 och helt 1646 då stadsprivilegierna drogs in. Det som blev kvar var en liten bondby och en krog.

Lödöse museum

Har du inte varit på Lödöse museum ännu, gör ett besök. Upplev det fina och spännande museet med kunnig och trevlig personal.

Gå ut i den prunkande örtagården. Blunda, andas in och lyssna, kanske kan du höra ljud från det förgångna. Hur vattnet skvalpar mot skeppen i hamnen. Människor som skrattar, barn som leker. Handelsmän som köpslår, skickliga hantverkare i sina verkstäder som hejar på de förbipasserande.

Se filmen från invigningen av museet här

Bo Larsen