Var Tolkiens inspirationskälla, Beowulf, från Götaälvdalen?

Samma år som J.R.R, Tolkien förberedde sin första bok om Bilbos färd tillsammans med dvärgarna till ensliga berget och drakstriden vid Sjöstad. Utgavs, i British Academy´s handlingar, hans främsta vetenskapliga arbete som professor i anglosaxiska och medelengelska.

Hans arbete handlar om det främsta av alla bevarade fornengelska diktverk, Beowulf, skapad för mer än tusen år sedan i det folkvandringstida mellanengelska riket Mercia (anglosaxiskt kungarike i det som kallas Midlands, i mellersta England).

Tolkien var drygt fyrtio år då han, några månader senare, gav ut sitt första skönlitterära verk, The Hobbit. På mer än ett ställe märker man hur han ideligen faller tillbaka på drakstriderna och annat i Beowulf som inspiration till sagan om Bilbo.

Språkforskaren Rachel Burns i Oxford menar att Tolkiens intresse för Beowulf har skapat en hel värld av senare böcker och filmer som t.ex. Game of Thrones.

Vem var Beowulf?

Beowulfs historiska existens kan, till skillnad från hans kung Hygelac inte bekräftas genom några samtida källor. Enligt dikten skall han ha varit son till Ecgtheow, en landsflyktig krigare av sveaätten Waegmundings (av namnet Wägmund, vägbeskyddare). Ecgtheow hade tidigare dödat Heatholaf av den östgötska ätten Wulfings.

Eftersom det utkrävdes en skyhög pengagäld för den döde tvingades Ecgtheow lämna svearnas land och mottogs hos Hrothgar, danernas kung. Denne löste skulden åt honom, och Ecgtheow kunde återvända till svearna, men han bosatte sig för säkerhets skull hos kung Hrethel i Geatland (Götaland).

Där gifte han sig med Hrethels dotter, och de fick sonen Beowulf, som alltså växte upp bland geaterna. När Beowulf var sju år blev han kung Hrethels fosterson och fick bo i kungaborgen, kanske för att fadern Ecgtheow dött.

Beowulfkvädet

Beowulfkvädet, med sina 3183 rader, är det anmärkningsvärt i sin omfattning. Som den enda större överlevande anglosaxiska hjältedikten har verket, trots att det huvudsakligen berör skandinaviska händelser, i England stigit till sådan upphöjdhet att det blivit Englands nationalepos.

Beowulfkvädet utspelar sig i dagens Danmark och Sverige i början av 500-talet.

Handlingen i korthet. Hrothgar är kung i Danmark. Trollet Grendel hemsöker hans nya, stolta kungsgård Heorot och dödar hans hirdmän (personliga krigare). Beowulf anländer till Hrothgars kungshall med sina 12 kämpar. Beowulfs känner skuld till kungen som hjälpt hans far, och att Beowulf nu har kommit för att återgälda hjälpen genom att besegra odjuret.

I kvädet kämpar Beowulf mot tre fiender: monstret Grendel, som föröder kungsgården Heorot och dess invånare i dagens Danmark, Grendels moder, och senare (efter att ha återvänt hem och blivit kung) en drake.

Beowulf blir dödligt sårad i det slutliga striden. Efter sin död kremeras han av sina följeslagare och en storhög reses till hans åminnelse.

Flera tolkningar

Forskarna ställer sig frågan vilka geaterna egentligen var och var dessa skulle ha bott. Här finns det många tolkningar. Det beror på att Beowulf utspelar sig i en tid där de historiska källorna för Skandinavien är extremt få.

Forskare har velat förlägga kvädets handling till diverse olika regioner. Det faktum att kvädet tydligt skiljer mellan daner, jutar och geater har inte hindrat forskare från att ändå identifiera de senare med just daner eller jutar. Man har rentav föreslagit att Beowulf-poeten inte visste speciellt mycket om Norden utan diktade in antikens geter i sin historia.

Rent etymologiskt så anses det anglosaxiska ordet geatas emellertid motsvara det svenska folknamnet götar och vissa bedömare menar att geaterna därför kan ha hört hemma i dagens Västergötland.

De gamla grekerna

Det finns knapphändiga notiser i grekiska och romerska texter före 600-talet början som styrker Beowulfs-dikten, historiskt och geografiskt.

Pytheas (grekisk handelsman och upptäcktsresande född omkring 380 f.Kr. död omkring 310 f.Kr) besökte troligen Norge men säkert inte Sverige, det finns heller inga uppgifter om de olika nordiska folkens nationalitet.

De första som nämns är kimber och teutoner (från Jylland, då den kimbriska halvön) då de år 113 f.Kr. besegrade romarna i slaget vid Noreia (nuvarande Kärnten region i Österrike) under ledning av Gnaeus Papirius Carbo. Efter att ha blivit krossade i ett stort slag vid floden Sesias inflöde i Po. Tog, de som överlevde, sig tillbaka till Norden och bosatte sig i Himmerland på norra Jylland.

Ptolemaios (född 117, död 51 f.Kr) nämner Chaideinoi som var en nordisk folkstam som bodde på västra delen av Skandia (Skandinaviska halvön) som anses vara norska Heinir (Hedemarken). Han omnämner även Phinnoi i norr, Ptolemaios skriver: Goutoi inneha den södra delen av ön, levonoi den mellersta. Goutoi kan endast vara götarna, och levonoi har säkerligen med rätta tolkats som en felskrivning för sveonoi, svearna.

Herulerna

Sedan dröjer det ända till 500-talet innan vi kan få någon mer information.

Men under tiden har det hänt en hel del. Omkring 550 har vi Prokopios (född cirka 500, död cirka 562, var en historiker i det östromerska riket) berättelse om Herulernas (germansk folkgrupp) vandring från Donau, förbi danerna, sedan sjöledes till Thule och som sedan slog sig ned bredvid gautarna.

Här framgår det för första gången att danerna då förfogade över det vi idag kallar Danmark, i alla fall en väsentlig del av detta område. Och här framgår det också att det fanns ett folk på den skandinaviska halvön som kallades gauter.

Intressanta ortsnamn

Det finns de som menar att Beowulfs borg ska ha legat i området kring Örnäsberget och Alvhem. Detta stärks av att Beowulfkvädet berättar att Geaternas kungsgård låg nära vattnet och ett brant berg, Earnes (kanske Örnäs). Geaternas hamnplats låg enligt kvädet ”under beorge” (under eller vid berget).

Örnäsbergets fornborg (karta) ligger högt med naturligt skydd i väster o söder. Borgen är c:a 150 x 200 m stor och erbjuder en sagolik utsikt över Götaälvdalen. Det ligger en gård vid foten av Örnäsberget som än idag heter Hamnen. 

Det vi vet idag är att ortnamnen, som visserligen kan förändras i uttal, men som ändå tillhör de mest beständiga orden i språket. Det är just likvärdigheten av ett antal ortnamn i Götaälvdalen som gör att de verkliga händelserna i Beowulfkvädet skulle kunna lokaliseras hit. Hrefnesskogen (Gräfsnässkogen i nuvarande Risveden), Hrefnes (Gräfsnäs), Hronesnaes (Grönnäsnäs), Hreosnaberg (Rösernaberg eller Röserna, en liten skogsby fem km nordöst om Skepplanda) och Earnes (Örnäs).

När Beowulf har blivit gammal utspelas, enligt kvädet, hans sista strid med en drake om en nedgrävd guldskatt. I striden blir Beowulf dödligt sårad. Beowulfs folk beger sig till Earnes. De för honom till den sista vilan på Hronesnaes och gräver också ner de guldskatter som Beowulf har tillskansat sig i striden mot draken.

I detta skede kommer också en annan händelse in i kvädet. Den handlar om kampen mellan geater och svear och utspelas i Hrefnesskogen och ett avgörande slag står vid Hreosnaberg.

Alfhem

I de nordiska folksagorna omnämns att kung Alf av Alfhem hade en dotter, Alfhild, som blev bortrövad, på en hednisk fest, av Starkodder. Som en del anser ligger begravd vid Prästalund, 7 km söder om Alvhem.

Alfhem är också en platsen för kung Alvarin, som också har en dotter vid namn Alfhild. De är besläktade med en annan kung, Alfgeir, och dennes son Gandalf.

J.R.R. Tolkien lånade namnet Gandalf från de fornnordiska sagorna. Gandalf den äldre ska ha levt omkring år 700 och härskade som en lokal kung under den mäktigare Harald Hildetand.

Några generationer senare tog Gandalf den yngre över makten men förlorade stora delar av riket. De här kungarna ligger troligen begravda någonstans i trakten av Alvhems kungsgård. (Karta)

Bo Larsen