Postrånet vid Båstorps bräcka år 1854
Vid mitten av 1850-talet nåddes Västsverige av en häftig våldsvåg med överfall, rån, misshandel och mord på postförare och postiljoner. Mellan 1850 och 1855 begicks ett tiotal postrån i Bohuslän och Västsverige.
År 1854 satt sex personer häktade i Vänersborgs cellfängelse för poströveri och mord i avvaktan på på domslut. Det förefaller ha varit ganska lätt att överfalla och övermanna postförare och postiljoner, då de två färdades ensamma nattetid. Oftast användes vanliga öppna vagnar och kärror där postväskorna och postsäckarna låg oskyddade. Postiljonerna var visserligen beväpnade men hade svårt att försvara sig då överfallen oftast var väl planerade och skedde på ensliga platser.
Postrånet vid Båstorps bräcka år 1854
Även rånet vid Båstorps bräcka, i Götaälvdalen, var väl planerat av ett fyra personer som träffats länshäkten, cellfängelser och korrektionsanstalter (för arbetsträning eller rehabilitering). Efter frigivningen sökte de upp varandra för att planera ett postrån. Enligt vad samtliga rånare senare berättade så hade de vid detta tillfälle inte utsett någon bestämd postskjuts. Efter en del förslag bestämde de sig för att överfalla och råna, redan samma natt 13 mars, den post som gick från Göteborg till Vänersborg.
I nattmörkret närmade sig rånarna platsen där överfallet skulle ske ”omkring en tolftedels mil från Kattleberg mot Gamla Lödöse”. Efter två timmars väntan, mellan ett till två på natten hördes posthornet från Kattleberg. Då postskjutsen kom fram till rånarnas gömställe anfölls de, Postiljonen och postskjutsens förare. av de fyra rånarna som troligtvis i förväg bestämt vad var och en dem skulle göra.
Vid överfallet hade postiljonen ropat ”Jesus, vad var det?”, och lyckats att slänga sig åt sidan så att första slaget från en av rånarna, vid namn Karl Gustav Björk, missat. Detta medförde att de två hästarna kastat sig åt sidan så att postvagnen välte. Postiljonen kom ur vagnen och fick ner rånaren som försökt att slå honom. Det blev inte ett så lätt byte som rånarna trott.
Postiljonen gav sig inte och fick även ner Anders Pettersson som ropade på Lars Gustav Nilsson som höll i hästarna att komma och hjälpa dem. Lars fick in ett slag så att Anders kom fri och sköt Postiljonen. Björk tog fram sin sabel och hugg den skjutne i huvudet tills han inte visade några livstecken.
Postskjutsens förare blir misshandlad
Postskjutsens förare, den 24-årige Karl August Berntsson från Nol Södergården, försökte fly undan rånarna. Men på en utmark intill landsvägen blev han upphunnen av den fjärde rånaren, Anders Nattsén, och slogs medvetslös. Sedan Berntsson vaknat till liv begav han sig från brottsplatsen och kom mellan klockan 2-3 på natten fram till Lödöse. ”Blodig i ansiktet, liksom saknat medvetande eller sans, men på tillfrågan om posten blivit rövad liksom i yrsel svarat ja”, så skildrade nattvakten Mattias Hansson i Lödöse Berntssons ankomst till värdshuset i Lödöse, där han genom bultningar fått folk att vakna.
Genast togs sig folk i Lödöse sig ner till Kattleberg och Båstorps bräcka där Postiljonens lik anträffades och fördes till Gästgivaregården i Kattleberg. Berntsson vårdades av bataljonsläkare Boustedt. På eftermiddagen dagen efter rånet fördes Berntsson till sitt hem ”utan att ha återvunnit sin wanliga redighet”.
Efter mordet på postiljonen och misshandeln av postföraren tog de plats i postvagnen som kördes av Nilsson mot Lödöse hållet. De vek av vid Ramstorps ägor och körde över åkrarna mot Hajs äng. Efter de hade fastnat i ett stort dike lyftes postväskorna och postsäckarna ur vagnen och bars ner till Göta älv.
Med hjälp av en eka som tillhörde Anders Andreasson tog de sig över Göta älv och landade inte längt ifrån Bäcks gästgivaregård. Vid tiotiden den 14 mars, efter att ha gått längs landsvägen, gick de in i skogen och delade upp bytet. Varje del kom att innehålla 15504 riksdaler. Sedan tog de sig mot almås gästgivaregård och fortsatte förbi Raknbo till Fagerhult. Vid middagstid den 16 mars skildes de åt sedan de träffat en överenskommelse att mötas i närheten av Prästbacka gästgivaregård. Men så blev det inte, då samtliga greps på olika platser av polismyndigheten.
Gav rubriker i riket
Mordet vi Båstorps bräcka kommenterades livligt i pressen och det riktades hård kritik mot dåvarande generalpoststyrelsen för postiljoner och postförares brist på säkerhet. Resultatet blev att den 23 mars 1854 beslöt poststyrelsen att posten mellan Göteborg och Vänersborg skulle ha ridande och beväpnade personer som skydd.
De fyra rånarna erkände allt utom själva mordet där de hade olika versioner av vad som hänt och vem som var skyldig. Ale Häradsrätt avkunnade sin dom den 28 december 1854. De fyra fick dödsstraff genom halshuggning. Två av dem, Anders Pettersson-Ting och Lars Gustav Nilsson, benådades 28 juni 1856 och fick som straff livstids straffarbete på Landskrona fästning. Men Nattsén och Björk fick ingen nåd, den 22 april 1857 kl. 12 mötte de döden på Ahle härads afrättsplats.
Innehållsförteckning
