Lödöse museum. Lödöse Göteborgs medeltida föregångare. Lödöse är platsen för en av Sveriges största medeltida städer. I museet möter du handelsmän och pilgrimer, kungar och drottningar, som berättar historien om livet i det medeltida Lödöse – staden som brann ner och byggdes upp flera gånger genom seklerna. Du kan också göra en vandring längs den arkeologiska historien i Göta älvdalen eller besöka museets varvs- och sjöfartshistoriska rum.
Det medeltida skriftmaterialet från staden Lödöse är mycket sparsamt. Trots det stora intresset för vår forntidshistoria under 1700- och 1800-talet var medeltidsstaden förbigången av dåtidens historiker. Redan på 1910-talet fastslog Carl af Ugglas att kunskapen om Lödöse främst var arkeologins sak.
Den första arkeologiska undersökningen var mest ett olycksfall. När man skulle spränga bort, vad man trodde var en bergsklack, inför järnvägsbygget 1905, var det rester av koret och kyrkogården till Sankt Olofs kyrka man sprängde.
Det ska ha flugit skelettdelar och rallarna ska ha blivit förskräckta. De kallade på länsman och han i sin tur skickade efter en person som kunde göra en arkeologisk undersökning, rektor Folke Nordin från Vänersborg. Han tolkade anläggningen som rester efter hospitalet i Lödöse främst för att fastighetsbeteckningen är Spetalen.
Elva år senare drog man igång en serie undersökningar och publikationer inför Göteborgs 300-årsjubileum. Man skulle bland annat söka Göteborgs rötter. Att undersöka Göteborgs första föregångare, Gamla Lödöse, föll på konsthistorikern Carl af Ugglas, undersökningarna pågick i fyra år från 1916. Tanken var att få en så heltäckande bild av staden som möjligt med fokus på de offentliga byggnaderna.
Undersökningarna berörde Klosterkyrkan, Sankt Olofs kyrka, som man då trodde var Sankt Jörgens hospital. Av borgen undersöktes förborgen och en del av vallgravssystemet. Själva borgkullen var bebyggd med den vackra grosshandlarvillan som står där än i dag. En del av Sankt Peder kyrka, en kvarnlämning i norr vid Spetalbergets fot och delar av hamnen undersöktes också. Själva stadsbebyggelsen kom i andra hand, ett par nedslag gjordes.
På grund av det omfattande materialet som grävdes upp blev publikationen tio år försenad, fortfarande är Lödöse, gamla Lödöse – historia och arkeologi från 1931 det främsta verket om Lödöses stads historia.
Under 1930-talet gjordes få nedslag i Lödöses medeltida kulturlager. En båtlämning vid Lödöse varv och en antikvarisk kontroll nära den medeltida hamnen gjordes av Philibert Humbla.
Kommunala vatten och avloppsledningar anlades i Lödöse under 1940- och 1950-talen. Den arkeologiska kontrollen var inte heltäckande men man fick en god uppfattning om den medeltida stadens utbredning. Det arkeologiska arbetet leddes främst av Harald Widéen.
År 1958 började den stora byggnadsexpansionen i Lödöse med byggandet av fastighetsområde Fornäng 1. Den antikvariska kontrollen var i det närmaste obefintlig, man konstaterade en rustbädd och de medeltida byggnadslämningarna schaktades bort med en caterpillar.
Två år senare, 1960, var det återigen dags för ett ingrepp. Här sparade man ut halva området för arkeologisk kontroll. Platsen var vid Eriksgatan, vi kallar den televerkstomten. Idag anser vi att här låg en stolpkyrka under medeltiden.
På 1960-talet fortsätter exploateringen som höll på in på 1970-talet. Först ut var byggandet av Fornäng 2, 1961, norr om Långgatan inne i de centrala delarna av medeltidsstaden. Grävningsledare under det första året var Per-Henrik Rosenström som medhjälpare hade en under första sommaren en folkskollärare verksam i Lilla Edet, Rune Ekre.
Grävningen 1961 gav en förbluffande stor mängd med fynd och byggnadslämningar, vilket gjorde att diskussionerna om att bygga ett museum kom upp. Fyra år senare var museet ett faktum liggandes i källaren på hyreshuset, Fornäng 2.
Exploateringen av Lödöse fortsatte med ett flertal arkeologiska undersökningar som följd. Ofta under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kunde det pågå flera arkeologiska undersökningar samtidigt. Till hjälp som grovarbetskraft hade arkeologerna personer som var med i olika arbetsmarknadsstöd.
Bortsett från vatten- och avloppsläckor och ett fåtal forskningsundersökningar var den sista stora utgrävningen i Lödöse 1989. Det var utbyggnaden av församlingshemmet.
Idag med över 260 undersökningar och kontroller genomförda har vi en god bild av hur den medeltida staden såg ut. Många av de medeltida föremål som funnits i marken har också rönt stor uppmärksamhet i Sverige, men också internationellt. Inte minst mynten och myntningshistorien, den rika förekomsten av pilgrimsmärken, glastillverkningen och den keramiska verksamheten.
Fortfarande finns det många frågetecken speciellt om det äldsta Lödöse, och nya frågeställningar och rön dyker upp allt eftersom materialet bearbetas. Hur kommer bilden av det medeltida Lödöse att se ut om tio år?
Källa: Lödöse museum
Lödöse Göteborgs medeltida föregångare