Spännande arkeologiska fynd i Ytterby
Arkeologiska fynd av större stensättningar upptäcktes vid en utgrävning vid Ytterns Idrottsplats i Ytterby, utförd under de två sista veckorna i maj i år. I dagsläget har arkeologerna från Bohusläns museum hittat, vad de tror är ett 15-tal gravar, troligtvis från bronsåldern och järnåldern.
Efter att ha letat efter formationer i landskapet, och därefter grävt med grävmaskin på de platser som man misstänkte att det kunde finnas något. Så kunde man urskilja stensättningar med, mer eller mindre, tydliga formationer.
Analyser av bland annat kolrester har skickats in för att få en mer säker datering.
Bohusläns museum har tidigare varit på plats och gjort en första utredning av marken, men då grävde man på andra ställen och missade de arkeologiska fynd som man hittat nu.
Spännande fortsättning följer.
Bronsåldersgravar
Typiska gravar från bronsåldern är massiva gravrösen eller högar. Från senare delen av bronsålder finns också en del gravfält med brandgravar. Det kan vara gropar eller låga stensättningar med ett fåtal brända ben. Mycket arbetskrävande byggen som höggravar avsåg också att utgöra ett iögonenfallande landmärke, väl synligt för alla förbifarande, med budskapet att här har mäktiga män levat.
Gravhögarna har oftast placerats i markerade krönlägen, ibland utmed äldre vägar eller fullt synliga för sjöfarande.
Gravhögar innehåller vanligtvis en primärgrav, oftast i mitten. Själva graven kan vara en hällkista, en grop där en kista av urholkad ekstam har placerats., ofta täcks eller omges graven av en stensättning eller mittröse.
Järnåldersgravar
Järnåldersgravfält har ofta samma utbredning som järnåldersboplatser. De förlades på högre områden av morän eller sandmark, ofta åsar. Äldre järnåldersgravar är stensättningar med varierande utseende, som vanligen ligger samlade i gravfält.
Domarringar, skeppssättningar och andra jord- och stenhögar med synliga kantstenar är exempel på gravarnas utseende. Yngre järnåldersgravar kan ha samma form som de äldre, men här förekommer också enkla, runda jordhögar och treuddiga stensättningar.
Under äldre järnålder tog gravfälten över för att förekomma genomgående under yngre järnålder. Gravfälten under äldre järnålder är betydligt större än de från yngre järnålder. Yngre järnålderns gravfält är ofta kopplade till byar som sedan går att spåra in i medeltiden och som i många fall fortfarande finns kvar.
Gravfält äldre än folkvandringstid består mest av bygdegravfält, där befolkningen i en hel bygd kan ha begravt sina döda. Det finns dock stora regionala skillnader och det är inte ovanligt att även påträffa mindre gravfält från äldre järnålder.
På 900-talet placerades gravarna i anslutning till gårdar och byar i så kallade ättehagar. Under yngre järnåldern brändes vanligen den döde på bål, de brända benen samlades ihop med personliga föremål i ett lerkärl, sedan begravdes de döda ofta tillsammans med äldre generationer i stensättningar eller ibland i gravhögar.
Tidigare ansågs det begravningssättet vara det gängse för järnålderns begravningsskick, men i själva verket var det ganska begränsat och verkligheten är mycket mer komplex. Många gravar är skelettgravar, särskilt efter rika stormän, barn, och för de som konverterat till kristendomen, men i andra områden där människorna höll fast vid sin gamla tro är skelettgravar mycket ovanliga.
I regel har benen från bålen blivit tvättade innan de placerats i gravgömman. Helt uppenbart är också att endast vissa ben valts ut och väldigt ofta är de också krossade i småbitar – möjligen med de malstenar man hittat i stensättningar. Det var inte heller säkert att benen alltid grävdes ned i gravgömman. Inte helt ovanligt var att benen i stället ströddes över graven, placerades runt stenar eller på andra platser inom gravfältet.
Läs mer om Götaälvdalens största vikingatida gravfält här
Arkeologiska fynd i Ytterby
arkeologiska fynd arkeologiska fynd arkeologiska fynd
Innehållsförteckning
