Vikingatida skeppet som försvann

Vikingatida skeppet som försvann. Efter bärgningen av Äskekärrskeppet 1933, vid Göta älv i Ale kommun, fann man 1949 ännu ett skepp, ca 500 meter norr om Äskekärrskeppet. Fyndet rapporterades till Sjöfartsmuseet i Göteborg av en folkskollärare vid namn Petrén och kallas därför i folkmun för Petréns båt. I formninnesförteckningen fick det nr 177 och en ungefärlig lägesangivning. Ingen undersökning gjordes, och skeppet föll snart i glömska.

År 1955 rensade man åter diken i Äskekärr. Grävmaskinisten råkade då riva av delar av en gammal båt, och troligen var det 177:an. Många år senare försökte man åter finna platsen, men utan resultat. Kanske hade de uppgrävda plankorna flutit iväg då det inte är ovanligt med översvämningar på strandängarna.

Fler fynd

I samband med försök under tidiga 1990-talet att återupptäcka Petréns båt, studerade de båda amatörarkeologerna Martin Skoglund och Glenn Öfverström ett flygfoto över området vid Äskekärr. Ett avvikande område noterades några hundra meter söder om Äskekärrskeppets fyndplats, och när de båda undersökte platsen med sticksond i juni 1993 indikerades ett större träföremål, troligen ett skepp, i leran.

Efter anmälan genomförde Göteborgs Stadsmuseum och Älvsborgs Länsmuseum en provgrävning av fyndet i augusti 1994. Fyndet sträcker sig över cirka 9 meter i längd, och under provgrävningen blottlades bland annat 6 stycken bordläggningsplankor om styrbord och 8 om babord, samt en mastfot och akterändan av kölen. Bordläggningsplankorna är anmärkningsvärt breda, upp till 29 cm. Längden på skeppet bedöms till mellan 11 och 13 meter, och det dateras till någonstans mellan 1050 och 1150.

Skeppet förefaller vara byggt i mycket välbevarat ek som ger ifrån sig ett friskt, stumt ljud då man knackar på det.
På kölen låg ett större antal flintastenar och även några andra större stenar påträffades i schakten. Arkeologerna tog upp ett extra schakt, där förstäven borde ha funnits, men fann den inte. Så vitt de kunde se har den plockats bort. Ett stort antal träflisor, huggna med yxa, fanns både inne i skrovet och runtom.