Halle och Hunneberg ett populärt utflyktsmål. Bergen är uppbyggda av en serie olika bergarter som ligger på varandra som bottnarna i en tårta. Underst ligger en platta av gnejs, ovanpå ett lager av sandsten och därefter ett lager alunskiffer. Överst finns en tjock hätta av hård och svart diabas. Denna har skyddat de undre mjuka bergarterna från att vittra bort. Det är diabasen som bildar de karaktäristiska branter som bergen vänder mot den omgivande slätten och sjön.
Bergen är kanske mest kända för sina älgar. De goda möjligheterna att få se älg på nära håll lockar alltjämt stora skaror av besökare.
Fågelfaunan på bergen är rik. Utefter branterna kan man se pilgrimsfalken eller fiskgjusen passera. Andra intressanta arter är berguv, nötkråka och spillkråka. Däggdjursfaunan består av älg, rådjur, kronhjort, räv, mård, grävling med flera.
Både Hunneberg och Halleberg ligger i det forna Hullsjö bo. 1309 beskrivs Hunneberg, i ett brev, som Hunddabierg och i ett annat från 1408 som Huneberghe. Vad namnet betyder har diskuterats livligt, men kanske hade Henrik Ussing en poäng då han efter att ha studerat den äldre Eddan menade att hunn var en ung man som skulle uppfattas som en kämpe. Så kanske att Hunneberg betyder Kämparnas berg.
Platåberget är ca åtta km i diameter och har en omkrets om drygt 2,5 mil. Tillsammans med Halleberg bildas en 1,3 mil lång bergsrygg som går i nord-sydlig riktning.
Väster om Hunneberg ligger dagens Trollhättan. Hit upp lär man under 500- och 600-talen obehindrat kunnat segla uppför gautelfr, Göta älv, ända fram till de stora vilda fallen eller Stora edet där det låg tre fornborgar. Någon gång under vikingatiden hade man sedan fått börja eda skeppen redan vid det Lilla edet vid Fuxerna. Otaliga är skeppen som passerat förbi Hunneberg på väg till eller ifrån Vänern, detta stora innanhav från vilket man via älvarna i norr kunde ta sig långt upp i Norge.
Källor: Wadbring, Länstyrelsen
Halle och Hunneberg är ett populärt utflyktsmål