År 1900 kunde Axel Welin presentera sina ”dubbelverkande kvadrantdävertar”. Varje dävert stod på en kuggstång och kunde så att säga vaggas fram och tillbaka för att plocka fram en livbåt i taget. Godset till dävertarna göts vid bruket i Kohlswa och de monterades ihop på Nydqvist & Holm i Trollhättan. Efterfrågan på dävertar blev så stor efter Titanicolyckan att det blev brist på gjutgods i Sverige.
Vid Titanics undergång fungerade livbåtsdävertarna oklanderligt, trots slagsida och den starka lutningen långskepps. De som räddades gjorde det nästan uteslutande genom att firas ned i livbåtar med hjälp av Axel Welins dävertar. Felet var att det bara fanns 16 livbåtar, mot de 32 som dävertsystemet hade kapacitet att hantera.
Tekniken från Trollhättan som räddade liv
Tekniken från Trollhättan som räddade liv