Snorre Sturlasson – islänningen som räddade vår historia
Snorre Sturlasson född omkring 1178, död 23 september 1241, var en isländsk adelsman, hövding, lagman, politiker, historiker, författare och skald. Fadern var en av öns mäktiga hövdingar, Sturla Tordsson av ätten Vosse, och även modern Gudny Bödvarsdotter kom från en förnäm familj.
När Sturla Tordarson inte ville ge med sig i en arvstvist med Pall Sölvason och hans hustru Torbjorg grep hon en kniv och kastade sig över Sturla för att sticka ut hans öga. Hon kom bara åt att skära upp hans kind, men nu var Sturla i sin fulla rätt att kräva ett enormt skadestånd.
Jon Loptsson
De vände sig då till Jon Loptsson, Islands mäktigaste man vid slutet av 1100-talet, och bad honom medla. Han lyckades till slut att få Sturla att sänka sina krav, bland annat genom att han, Jon Loptsson, skulle ta hand om och uppfostra Sturlas treårige son Snorre Sturlasson.
Under sin nye husbonde Jon Loftson fick den unge Snorre tillgång till dåtidens litterära värld, på gården vistades också många av dåtidens kända författare. Av styvfadern får Snorre sig berättat om hur Kungahälla plundrades och brändes år 1135. Jon hade nämligen vuxit upp hos Andreas, en präst i Kungahälla.
Snorre Sturlasson seglar till Norge
Sommaren 1218 seglar Snorre från Island till Norge. Där gästar han först Skule Jarl över vintern, och besöker sommaren 1219 lagman Eskil Magnusson och hans fru Kristina Nilsdotter i Skara. Snorre antecknar allt, och får också troféer med sig hem.
En av gåvorna är baneret som kung Erik Knutsson av Sverige fört i slaget vid Gestilren år 1210, vilket förvarades hos Eskil Magnusson i Skara, som år 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande Snorre.
Makarna Eskil och Kristina var båda släkt med kungaätterna, och de gav Snorre en god inblick i svearikets historia, särskilt som Eskil just då skrev ihop den äldre Västgötalagen, Sveriges äldsta bevarade landskapslag.
Mördades av politiska skäl
Snorre Sturlasson betraktas som författare till Den yngre Eddan, ofta kallad för den prosaiska Eddan, vilken är en handbok i skaldekonst och lärobok i nordisk mytologi, författad omkring 1220. Samt Heimskringla, en bok som skildrar främst Norges kungar fram till och med år 1177.
Relationerna mellan islänningarna och norrmännen tog sig allt våldsammare former och Snorre erbjöd sig att medla genom att bli norske kungens betrodde man på ön.
Härigenom kom han i strid med många mäktiga män på Island. Gammal och orkeslös (63 år) blev han en septembernatt år 1241 ihjälhuggen i badet på sin gård Reykholt på Island.
Snorre Sturlasson mördades av politiska skäl. Han hade stött valet av hertig Skule Bårdsson till kung i opposition mot kung Håkan i Norge. Mördaren var hans förre svärson Gizurr Þorvaldsson som handlade på uppdrag av kung Håkon Håkonsson av Norge. Händelsen blev inte populär, varken på Island eller i Norge, och kritiserades. För att bättra på sitt rykte försvarade sig kung Håkan med att Snorre skulle ha benådats om han låtit sig tas tillfånga.
Saga – sann berättelse
Det isländska ordet ”saga” har en annan betydelse än det svenska ordet. Det betyder helt enkelt sann berättelse eller historia.
De isländska sagorna skrevs ned under slutet av fristatens blomstringstid åren 930 till 1262 och efter dess slut då Island blivit en del av Norge. De handlar om livet på Island, allt sedan koloniseringen på 800-talet, övergången till kristendom omkring år 1000 och fram till de händelser som ledde till fristatens fall.
Genom att Snorre Sturlasson faktiskt besökt Sverige och allmänt anses vara en relativt god historiker och källkritiker, kan hans uppgifter anses vara förhållandevis goda.
Detta är viktigt eftersom Snorre visserligen aldrig skrev direkt i avsikt att dokumentera svensk historia, men ändå gjorde det inom ramen för den norska, och hans verk är därmed bland de äldsta överlevande dokumenten om Sveriges äldsta historia.
Snorre Sturlasson och Jules Verne
Snorre Sturlassons Heimskringla har en roll i en bok av Jules Verne, nämligen ”Till jordens medelpunkt”. Boken dyker upp i början av berättelsen och Snorre Sturlassons namn nämns också. I ett gammalt exemplar av boken finns ett gammalt bortglömt dokument som huvudpersonerna hittar. Det är detta dokument som sedan leder till den resa till Island, och jordens innandöme, som Jules Vernes bok handlar om, som också blivit film.
Innehållsförteckning
