Skiegge – kanonen som skulle jämna Bohus fästning med marken

Under det nordiska sjuårskriget bröt de svenska befälhavarna Gustav Stenbock och Klas Horn upp från Lödöse med tre fanor (900 man) ryttare och sju fänikor (2 200 man) fotfolk på vintern 1564. Avsikten var att anfalla det norsk-danska Bohus. Med sig hade man en specialtillverkad extra stor kanon som kallades Skiegge eller Skjegge. Den var cirka 5 meter lång och vägde cirka 12 ton. På vintern 1564 drogs den på en släde från Västergötland mot Bohus.

Om Skiegge finns en vers som lyder ”När Skiegge kommer till att gnegge, då rasar båd murar och vägge” och det sas att den var så stor ”att i dess mynning kunde en skomakare sitta och sula skor”.

På älvens botten

Kanonens Skiegges tyngd gjorde att den gick igenom isen på älven någonstans mellan Lödöse och Bohus, och har därefter aldrig återfunnits. Belägrarna av Bohus fick gå tillbaka till Lödöse redan efter tio dagar på grund av köld och tyfus. En uppgift säger att svenskarna då hade förlorat cirka 1 400 man vid belägringen, de flesta genom förfrysning.

1987 finansierade tidningen Göteborgs Posten en eftersökning av Skiegge med hjälp av bottenpenetrerande ekolod. Den följdes upp med dagliga reportage tidningen men det hela rann ut i sanden.

Mons Meg

Mons Meg är en medeltida kanon som står vid Edinburgh Castle i Skottland. Den har en pipdiameter på 20 tum (510 mm) vilket gör den till en av de största kanonerna i världen i kaliber. Längd 406 cm, pipans längd 280 cm, kanonkulorna väger 175 kg styck.

Nordiska sjuårskriget

Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena samt Danmark, Lübeck och Polen å andra sidan, som fördes 1563–1570.

Bohus, som då tillhörde Danmark, anfölls sex gånger i följd utan att kunna intas av svenskarna. Här rustade samtidigt Danmark för att erövra det svenska Elfsborg vid Göta älvs mynning. Hövitsman år 1564 var Jens Holgersen Ulfstand till Skabersø som detta år slog läger på Nääs ängar, som sedan dör under ett av svenskarnas anfall mot Bohus den 21 sep 1566.

Bakgrunden till kriget

Bakgrunden till konflikten var motståndarnas oro över Sveriges engagemang i Baltikum. År 1562 inledde Sverige en blockad av staden Narvas handel, vilket retade de övriga Östersjömakterna. En officiell men mindre viktig tvisteorsak var frågan om Sverige eller Danmark hade rätt att föra tre kronor i sitt riksvapen.

Den första sammanstötningen blev en strid mellan de svenska och danska flottorna utanför Bornholm i maj 1563, varpå Danmark tre månader senare förklarade krig.

Omgående intog danskarna Älvsborg, Sveriges enda hamn i väster, och inledde en handelsblockad. Resten av kriget handlade mest om svenska försök att bryta inringningen.

Ett stort upplagt försök att erövra Norge misslyckades, men Trondheim och Jämtland erövrades temporärt. Varberg hölls besatt 1566-1569, varigenom Sverige åter fick kontakt med havet i väster. Från 1566 hade svenskarna dessutom sjöherraväldet i Östersjön, dels genom segrar av Klas Kristoffersson Horn, dels därför att den danska flottan gått under i en storm utanför Gotland, ca 5000 drunknade.

Till följd av Erik XIV:s sinnessjukdom och upproret som sedan följde kom under senare delen av kriget den svenska krigsledningen under långa perioder att bli handlingsförlamade.

Till lands utkämpades en enda större drabbning, vid Axtorna i Halland i oktober 1565, där den danske fältherren Daniel Rantzau besegrade en starkare svensk här under befäl av Jakob Henriksson Hästesko. Operationerna bestod i övrigt mest av härjningståg i syfte att ödelägga motståndarens försörjningsområden.

Bara på den svenska sidan av gränsen beräknas 7000 gårdar ha blivit brända. Svenskarna massakrerade befolkningen i Ronneby 1564, 2000 döda, och vid deras senare härjningståg ödelades Oslo, Fredrikstad, Ystad, Åhus och Sölvesborg. Under danskarnas infall i Götalandskapen och Småland 1566-1570 brändes Skara, Lidköping, Alingsås, Falköping, Jönköping, Linköping, Norrköping, Vadstena och Växjö.

När bägge sidor var totalt utmattade slöts freden i Stettin 1570.

Bo Larsen