Örnäsbergets fornborg – Beowulfs kungaborg?

Örnäsbergets fornborg. Det finns de som menar att Beowulfs borg ska ha legat i området kring Örnäsberget och Alvhem. Detta stärks av att Beowulfkvädet (dikt) berättar att Geaternas (Götarnas?) kungsgård låg nära havet och nära ett brant berg, Earnes (kanske Örnäs). Geaternas hamnplats låg enligt kvädet ”under beorge” (under eller vid berget). Det ligger en gård vid foten av Örnäsberget än idag som heter Hamnen.

Örnäsbergets fornborg ligger högt med naturligt skydd i väster o söder. Borgen är c:a 150 x 200 m stor och erbjuder en sagolik utsikt över Götaälvdalen.

Troligt är att berget också använts till att tända vårdkasar (signaleld) på och då ingått i ett alarmsystem av vårdkasar på bergen i Götaälvdalen.

Vem var Beowulf?

Beowulfkvädet utspelar sig i dagens Danmark och södra Sverige i början av 500-talet. I kvädet kämpar Beowulf, en av geaternas hjältar, mot tre fiender: monstret Grendel, som föröder kungsgården Heorot och dess invånare i dagens Danmark, Grendels moder, och senare (efter att ha återvänt hem och blivit kung) en drake. Beowulf blir dödligt sårad i det slutliga striden. Efter sin död kremeras han av sina följeslagare och en storhög reses till hans åminnelse.

Den enda bevarade handskriften är daterad till mellan 975 och 1025, men texten tros av olika språkexperter ursprungligen ha författats i England vid olika tidpunkter under perioden år 700 till år 1000. Med sina 3183 rader är det anmärkningsvärt i sin omfattning. Som den enda större överlevande anglosaxiska hjältedikten har verket, trots att det huvudsakligen berör skandinaviska händelser, i England stigit till sådan upphöjdhet att det blivit Englands nationalepos.

För nordiskt vidkommande utgör Beowulfkvädet en nästan lika stor skatt som för den engelskspråkiga världen, eftersom det innehåller så mycket stoff från framförallt Danmark men också Sverige.

Idag finns det bara ett enda bevarat originalexemplar av Beowulfkvädet och det ligger i en hedersmonter på British Library i London.

Flera tolkningar

Forskarna ställer sig frågan vilka geaterna egentligen var och var dessa skulle ha bott. Här finns det många tolkningar. Det beror på att Beowulf utspelar sig i en tid där de historiska källorna för Skandinavien är extremt få.

Forskare har velat förlägga kvädets handling till diverse olika regioner. Det faktum att kvädet tydligt skiljer mellan daner, jutar och geater har inte hindrat forskare från att ändå identifiera de senare med just daner eller jutar. Man har rentav föreslagit att Beowulf-poeten inte visste speciellt mycket om Norden utan diktade in antikens geter i sin historia.

Rent etymologiskt så anses det anglosaxiska ordet geatas emellertid motsvara det svenska folknamnet götar och vissa bedömare menar att geaterna därför kan ha hört hemma någonstans i det svenska Götaland.

Sista striden

När Beowulf har blivit gammal utspelas, enligt kvädet, hans sista strid med en drake om en nedgrävd guldskatt. I striden blir Beowulf dödligt sårad. Beowulfs folk beger sig till Earnes. De för honom till den sista vilan på Hronesnaes och gräver också ner de guldskatter som Beowulf har tillskansat sig i striden mot draken.

I detta skede kommer också en annan händelse in i kvädet. Den handlar om kampen mellan geater och svear och utspelas i Hrefnesskogen och ett avgörande slag står vid Hreosnaberg.

Intressanta ortsnamn

Det vi vet idag är att ortnamnen, som visserligen kan förändras i uttal men som ändå tillhör de mest beständiga orden i språket. Det är just sammanfallet av ett antal ortnamn i Götaälvdalen som gör att de verkliga händelserna i Beowulfkvädet skulle kunna lokaliseras hit. Hrefnesskogen (Gräfsnässkogen i nuvarande Risveden), Hrefnes (Gräfsnäs), Hronesnaes (Grönnäsnäs), Hreosnaberg (Rösernaberg eller Röserna, en liten skogsby fem km nordöst om Skepplanda) och Earnes (Örnäs).

Beowulf inspirerade Tolkien till Sagan om ringen

Scenerna i Beowulfkvädet skulle kunna vara tagen ur JRR Tolkiens berättelser. Och det är ingen tillfällighet. Författaren till Sagan om Ringen var en av de tongivande Beowulfforskarna, och har hämtat mycket inspiration till sitt eget skrivande därifrån.

Språkforskaren Rachel Burns i Oxford menar att Tolkiens intresse för Beowulf har skapat en hel värld av senare böcker och filmer som t.ex. Game of Thrones.

Innehållsförteckning