Ale och Lödöse hårt utsatta under Nordiska sjuårskriget
Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena sidan samt Danmark och Lübeck å andra sidan, som fördes 1563–1570.
Bohus fästning, som då tillhörde Danmark, anfölls sex gånger i följd. Ingen av belägringarna lyckades dock. De långa belägringarna av fästningen vållade svåra försörjningsproblem för de svenska angriparna. Brist på proviant förelåg ständigt, och olika delar av Västergötland utsattes för systematisk plundring och skövling.
Bakgrunden till Nordiska sjuårskriget
Bakgrunden till konflikten var motståndarnas oro över Sveriges engagemang i Baltikum. År 1562 inledde Sverige en blockad av staden Narvas handel, vilket retade de övriga Östersjömakterna. En officiell men mindre viktig tvisteorsak var frågan om Sverige eller Danmark hade rätt att föra tre kronor i sitt riksvapen.
Sverige hade använt Tre kronor i sitt vapen sedan tiden före Kalmar-unionen. När Sverige, Danmark och Norge gick samman användes Tre kronor av den som var kung, även om kungen var dansk.
Sedan Sverige lämnat Kalmar unionen ansåg svenskarna att även kronorna skulle följa med ut ur samarbetet, men det tyckte man inte i Danmark
Den första sammanstötningen blev en strid mellan de svenska och danska flottorna utanför Bornholm i maj 1563, varpå Danmark tre månader senare förklarade krig.
Omgående intog danskarna Älvsborg, Sveriges enda hamn i väster, och inledde en handelsblockad. Resten av kriget handlade mest om svenska försök att bryta inringningen.
Utsatt läge
Starrkärr och annexförsamlingen Nödinge hade ett speciellt utsatt läge på grund av det korta avståndet till Bohus fästning. Inom Nödinge sockens gränser låg dessutom de i politiskt avseende mycket labila Skårdals skate, som sedan långt tillbaka i tiden juridiskt lydde under Norsk krona, och som på grund av Bohus fästnings läge fick en mycket viktig strategisk betydelse.
Brände ner Lödöse
1564 samlades de svenska trupperna vid Lödöse för att slå till mot fästningen. Med sig hade de kanonen Skiegge. Det sägs att den var fem meter lång och vägde 12 ton. Om Skiegge finns en vers som lyder ”När Skiegge kommer till att gnegge, då rasar båd murar och vägge” och det sas att den var så stor ”att i dess mynning kunde en skomakare sitta och sula skor”.
Kanonens tyngd gjorde att den gick igenom isen på älven någonstans mellan Lödöse och Bohus, och har därefter aldrig återfunnits.
Belägrarna av Bohus fick gå tillbaka till Lödöse redan efter tio dagar på grund av köld och tyfus. En uppgift säger att svenskarna då hade förlorat cirka 1 400 man vid belägringen, de flesta genom förfrysning.
1987 finansierade tidningen Göteborgs Posten en eftersökning av Skiegge med hjälp av bottenpenetrerande ekolod. Den följdes upp med dagliga reportage i tidningen men det hela rann ut i sanden.
Den misslyckade stormningen hade väckt irritation hos den danska riksstyrelsen som började planera en total förintelse av Lödöse och trupperna som befanns där. 29 juli 1565 förekoms planerna av Daniel Rantzau som brände ner Lödöse. På sin raid mot staden plundrade han bygderna i Götaälvdalen.
Härjningstågen genom Ale
Härjningstågen genom Ale torde ha fyllt, enligt de texter som finns från den tiden, alla anspråk på kvalificerad grymhet och ödeläggelse. Den längd över ödehemman i Starrkärr 1572 ger ett tydligt intryck av förstörelsens omfattning. I hela Ale härad hade medan krigshändelserna pågick, 1563-1570, 268 gårdar blivit brända och 54 utplundrade. Det tog lång tid innan bönderna fick byggt upp sina gårdar.
I en text från 1614 över hemman (bondgårdar) i Starrkärr och Kilanda står det att bönderna inte klarade av att betala någon skatt. Alltså var de fortfarande tyngda av krigsåren.
Bara på den svenska sidan av gränsen beräknas 7000 gårdar ha blivit brända. Svenskarna massakrerade befolkningen i Ronneby 1564, 2000 döda, och vid deras senare härjningståg ödelades Oslo, Fredrikstad, Ystad, Åhus och Sölvesborg. Under danskarnas infall i Götalandskapen och Småland 1566-1570 brändes Skara, Lidköping, Alingsås, Falköping, Jönköping, Linköping, Norrköping, Vadstena och Växjö.
När bägge sidor var totalt utmattade slöts freden i Stettin 1570.
Förpantningen
Freden i Knäred den 21 januari 1613 slöts på hårda villkor för svenskarna. Danmark skulle behålla Älvsborgs fästning (som svenskarna köpt loss vid freden i Stettin 1570) med sina sju Västgötahärader, bland dem Ale härad, som pant under sex år för ett skadestånd på 1 miljon riksdaler. Ett värde som går att jämföra med två tredjedelar av landets hela skörd under sex år.
Om förhållanden under den tid som förpantningen omfattade vet vi inte särskilt mycket om. Häradet hade tidigare legat som förläning till svenska ämbetsmän, och med böndernas blandade lojalitet, är det möjligt att de flesta tett sig oberörda.
Innehållsförteckning
