När hertigbröderna härjade i Lödöse

Den 17 mars 1303 träffades den norske kungen Håkon Magnusson och den svenske kungen Birger Magnusson, son till Magnus Ladulås, på Tjurholmen för att sluta fördrag om var gränsen mellan deras riken skulle gå.

Lödöse

Birgers bröder, Erik blir hertig av Södermanland och Valdemar av Finland. Valdemar byggde ut och förstärkte borgen Åbo som hans far Magnus Ladulås hade anlagt några decennier tidigare, Erik å sin sida hade en idé om att bilda ett eget rike, tänkt att motsvara ungefär dagens Västra Götaland.

Året därpå möttes bröderna på Aranäs och kom till slut fram till en uppgörelse som ingen egentligen tyckte om. Det sägs att kung Birger efteråt tog sig till sitt Visingsö medan Erik och Valdemar i vredesmod red till Rakkeby på Kålland. 

Drabbningar

Senare samma år brakade bröderna ihop med brodern Birger i den första av en rad drabbningar i kampen om kronan. Den mest drivne och äregirige av de båda bröderna var hertig Erik.

Hertigarna, Erik och Valdemar, samlade sina styrkor i Kongahälla och begav sig in i Västergötland. Först att råka illa ut var staden Lödöse som bränndes och där Västgötalagmannen Bengt Hafridsson togs till fånga. Från Lödöse tog sig hertigarna sedan upp till Dalsland där de anlade fästet Dalaborg.

Lödöse

Birgers första motdrag blev att skicka åtta riddare med tillhörande svenner (väpnare) och fotfolk till Amnabro i Dalsland där de skulle riva en bro. Bron revs, men riddarna togs snart till fånga av hertigarnas folk, ledda av den från Nevakampanjen i Finland så ryktbare Mats Kettilmundsson. Birgers marsk (överbefäl) Torgils Knutsson var dock inte overksam under tiden, han anföll Nyköpingshus och intog det efter en belägring.

Birger får hjälp av danske kungen

Birger själv var också på krigsstigen, med närmare 10.000 man mötte han danske kungen Erik Menved med vars hjälp hertigarnas olika fästen belägrades. Hertigarna flydde mot Norge för att skaffa förstärkning, men genskjuts av Birger som mötte dem vid gränsen i Kolsäter, knappt två mil sydväst Dals-Ed.

Någon strid blev det dock aldrig, hertigarna var alldeles för få för att ens försöka. Efter förhandlingar i Kolsäter i januari 1305 undertecknades ett fördrag där Erik och Valdemar erkände sitt majestätsbrott. Birger benådade då sina bröder.

Ragnhildsholmen

Hertigarna kom så äntligen till Norge och kung Håkon Hålägg gav Erik det viktiga fästet, Ragnhildsholmen, som tack för att Erik nu sällat sig till norrmännens kamp mot Birger. Som motvikt till detta anlade Birger borgen Gullbrandshus (i dag Göta Lejon i Göteborg) för att förhindra att hertigarna på egen hand skulel kunna få kontroll över den viktiga leden Göta älv.

Lödöse

Tre veckor efter Kolsätersfördraget kom Erik i besittning av norra Halland som tidigare haft den danske hertigen Jakob som länsherre, en av männen som stått bakom mordet på Erik Klipping. Hertig Jakob ansögs sig nu inte längre kunna försvara sitt län utan övergav det efter en tids belägring till den norske kungen som gav det vidare till Erik.

Hertigarna har därmed förstärkt sin position, och Erik var i besittning av alla slott på västkusten, Ragnhildsholmen i Bohuslän, Hunehals och Varberg i Halland.

Lödöse

På hösten samma år befann sig kung Birger med familj på sin kungsgård Håtuna en mil väster om Sigtuna. Det var den 29 september och ärkeängeln Mikaels dag som skulle firas. Med på festen var biskop Nils Kettilsson från Västerås, senare ärkebiskop, samt ett flertal andra gäster.

Birger spärras in

Plötsligt dök kungens båda bröder upp, hertigarna Erik och Valdemar, utan att vara inbjudna. De fick, trots allt, ändå ett gott mottagande. Men väl insläppta kom de snart att visa sitt rätta ärende, Birger med familj greps och fördes till Nyköpings hus där de spärrades in.

Lödöse

Hertigarna nästa mål blev Stockholm som, omedelbart, föll i hertigarnas händer. Om detta skedde frivilligt från stockholmarnas sida eller om övertagandet hände efter en kortare strid vet man inte. Hövitsmannen (militär befälhavare) på slottet vägrade för en tid att överlämna fästet, och belägrades därför av riddaren Mats Kettilmundsson som var den som intagit själva staden. Även Kalmar och Borgholm gjorde till en början motstånd mot hertigarnas styre, men förgäves.

Bogesund

Erik Menved i Danmark hade under hösten börjat samla en här för att hjälpa Birger när han får nyheten om att han fängslats. Han tog sig vid juletid in i Västergötland via Ätrastigen, troligen från det danska Varberg. Hertigarna hade dock förberett sig på anfallet, bl.a. genom att vända sig till Norges kung Håkon Hålägg för att få stöd.

Under vintern möttes de båda styrkorna vid Bogesund, men det kom aldrig till någon avgörande strid eftersom båda sidor var jämstarka och den sällsynt stränga vintern försvårade alla militära operationer. Istället började man förhandla.
Till Erik Menveds förhandlingsvilja bidrog det faktum att han låg i konflikt med tyska furstar och inte hade möjlighet att föra ett krig i Sverige, vilket mycket väl skulle kunna dra ut på tiden.

Överenskommelsen

Omkring den 8 januari undertecknades ett stillestånd att gälla fram till julen år 1307. Ett möte sattes till åtta dagar före jul, då åtta män skule fälla skiljedom om de tre bröderna inte kunde komma överens innan dess. Överenskommelsen brukade framhållas som ett exempel på hertigarnas mycket skickliga diplomati. I utbyte mot nästan ingenting hade de avvärjt det hot som den danska styrkan utgjorde och vunnit nästan ett års frist.

I maj 1307 förklarade Norge krig mot Danmark och hertigarna slöt på gården Motorp i Morup i Norra Halland ett förbund med hertigen Kristoffer som var i opposition mot sin bror och tillika Danmarks kung Erik Menved.

Erik Menved jobbade på med en frenetisk energi, till att börja med stabiliserade han situationen på sin sydfront där holsteinarna hade utgjort ett hot. Han lyckades också med att skapa en spricka mellan hertigarna och Lübeck som tidigare hade intagit en positiv hållning till upproret i Sverige. Därmed försvårade han också hertigarnas försök till värvningar i Tyskland.

När Erik Menved uppnått tillfredsställande politiska resultat reste han norrut tillsammans med sändebud från Lübeck och ingick under september ett fördrag med hertigarna i Örkelljunga. Enligt villkoren skulle stillestånd råda till slutet av september år 1308.

Helsingborg 

År 1310 samlades i Helsingborg Erik Menved, de svenska hertigarna Erik och Valdemar Magnusson och den avsatte svenske kungen Birger Magnusson för att försöka finna en lösning på problemen. Mötet hade två mål – att skapa fred samt att en gång för alla lösa tvisten mellan Birger och hans bröder.

Lödöse

Den 17 juli 1310 hade man nått en överenskommelse om fred, som innebar att hertigarna gav upp kampen om den svenska kronan. Brodern Birger återfick drygt en tredjedel av riket, resten tillföll hertigarna som ärftliga besittningar.

Erik fick förutom de områden han redan ägde också Värmland, Dalsland och Västergötland. Därmed var han på god väg mot det rike han planerade att bilda, nästan på pricken motsvarande dagens Västra Götaland.

Baserna var fästena Dalaborg på Dal i norr, Lödöse och Ragnhildsholmen vid gränsen mot Norge och Hunehals vid gränsen mot Danmark. Valdemar övertog fästena Åbo och Tavastehus slott medan Birger inte ville släppa ifrån sig Viborg, vilket han behöll för sig själv. 

I försoningen ingick också att allt gammalt groll skulle vara glömt och förlåtet, och denna till synes goda sämja mellan bröderna varade fram till år 1317.

Lödöse

År 1312 gifte sig både Erik och Valdemar. Erik fick norske kung Håkons dotter Ingeborg Håkonsdotters hand och Valdemar en annan norsk Ingeborg, nämligen prinsessan Ingeborg Eriksdotter, en dotter till förre kungen Erik Prästhatare.

Tillbaka till Lödöse

Lödöse

År 1313 var hertigarna återigen tillbaka i Lödöse som de brände 1304. Men denna gång firade man sin bröllopsfest varvid man enligt Erikskrönikan lät uppföra en speciell hall för ändamålet.

Erikskrönikan

En allmänt accepterad uppfattning är att Erikskrönikan har författats under 1320-talet eller i början av 1330-talet, strax efter hertig Eriks död 1318. Erikskrönikan är en medeltida rimkrönika som skildrar Sveriges politiska historia under cirka hundra år.

Krönikan förekommer i nitton varianter, originalet från 1320-talet finns dock inte bevarad, närmast i tid är sex varianter från 1400-talets senare del. Det är inte den äldsta, men nog den mest kända medeltidskrönika.

Lödöse

I Ljudaborg kulturförenings bejublade teaterföreställning Vid Ljuda Os finns bröllopsfesten 1313 med i handlingen. Läs mer om Ljudaborgs kulturförening här.

Comments

mood_bad
  • No comments yet.
  • Lägg till kommentar