Lödöse Göteborgs föregångare

Lödöse Göteborgs föregångare omnämns i Nials saga vilken utspelar sig runt 1000-talet. Arkeologiska fynd visar att handeln med Europa mot andra halvan av århundradet var både betydande och vitt förgrenad, och att Lödöse på 1100-talet hade hunnit bli en av, det vi idag kallar Sverige, främsta platser av stadskaraktär. Den var länge Sveriges om inte enda, så i vart fall den viktigaste hamnen mot västerhavet.

För även om Lödöse var tidigt ute så tror man att handeln flyttades hit ifrån det något söder och österut belägna Grönköp vid Skepplanda, vilket troligen berodde på att Grönån, på vilken man seglade upp till byns hamn, började bli för grund för de allt större och mer djupgående skeppen.

Lödöse har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar. Staden som slutligt förlorade sina stadsrättigheter 1646, räknas som den första av Göteborgs föregångare. 

150.000 lösfynd

Omfattande utgrävningar 1916–1920 och från 1961 har blottlagt medeltida kyrkoruiner, husgrunder, plankgator och kajer samt ett båtskrov från tidigt 1500-tal. Hittills har ungefär 1/3 av den medeltida staden grävts ut. I de upp till 4 m djupa kulturlagren har över 150.000 lösfynd gjorts.

En del av dessa är utställda på Lödöse museum och Historiska museet i Stockholm. Lödöse är en av Sveriges fyndrikaste utgrävningsorter. Bebyggelsen går tillbaka till mitten av 1000-talet.

Den äldsta kända skriftkällan för Lödöses existens, är inskriptionen LEDU(S) eller LEODU(S) på brakteater från Knut Erikssons regeringstid (1167–1196).

Därefter omnämns staden omkring 1200 avden danske historieskrivaren Saxo Grammaticus i Gesta Danorum, då på latin; Liuthusium. Det anses innehålla ett äldre namn på Gårdaån, Liudha, den rikligt beväxta, samt øse, åmynning. Senare omskrivs Lödöse i ytterligare en dansk källa, Knytlingasagan från omkring 1260–1270.

Ett av de tidigaste, svenska beläggen för namnet Lödöse är Margareta Persdotters testamente från 1260. Lödöse kloster kallas där ’claustro lydosiensi’. I de isländska sagorna från 1220-talet till 1310-talet refereras till händelser från 1150-talet som ska ha utspelat sig i, eller i närheten av Lödöse. Även senare möten, bland annat mellan norske Håkon den unge och Birger jarl 1249 finns med:

Svar var elfr
aull at lita
glæselig
sem agull sei

frægðar folk
er flota Þæysti
lofsœls konungs
Lioðhusa til.

Fritt översatt:
Hela älven var så vacker att se på, som om man såg färger av skinande guld.
Då styrde kungens berömda män sina skepp till Lödöse.

Den enda avskrift som finns bevarad av den medeltida stadslagen, Bjärköarätten, gällde Lödöse och anses som äldst vara från 1200-talets slut. Samma bjärköarätt gällde i det norska Nidaros (nuvarande Trondheim), det danska Lund, liksom i Stockholm.

Sveriges port mot väster

Arkeologiskt är Lödöse belagt från 1000-talet, bland annat finns tyska mynt från början av 1000-talet. Det finns bekräftade dateringar på byggnader från slutet av 1000-talet. Staden växte snabbt i betydelse som Sveriges port mot väster. På 1100-talet fanns tre kyrkor, kungsgård, kungligt myntverk och kastal i staden. Men vid denna tid kunde man ännu inte segla ut obehindrat från Lödöse.

Både Askim, Sävedals och Vättle härader, de så kallade Utlanden (där staden Göteborg till stora delar breder ut sig idag), var danska till mitten av 1200-talet. Omkring 1253 ska Birger jarl ha samlat en här vid Gullbergs hed, nära Göta älvs mynning för att angripa Danmarks kung Abel.

Denne skulle dock ha hunnit dö och danskarna kapitulerade utan strid.
Mellan åren 1249–1263 möttes representanter för Sverige, Norge och Danmark ofta i vänskapliga kontakter i Götaälvdalen, och Biger jarl var ofta närvarande personligen.

Förbrödringen var så stor att det vid ett möte i Lödöse 1257 påbjöds att:

Om någon hånar en norrman eller kallar honom bagge eller vid andra smädenamn, skall han ingenting förlora annat än sitt halsben!

Birger Jarl

Sveriges äldsta försvarsborgar

Det tros också ha varit under Knut Erikssons regeringstid som kastalen uppfördes, en av Sveriges allra äldsta försvarsborgar, den första vid en gräns.

Snorre Sturlassons brorson Sturla Tordarson berättar i Håkon Håkonssons saga från 1260-talet om hur Håkon Håkonssons och hans birkebeinare brände och rev kastalen 1227. Striden gällde Knut Kristinesson d.ä., styvson till Västergötlands lagman Eskil .

Knut var son till lagmannens hustru Kristina i hennes tidigare äktenskap med den norske jarlen Hakon galen, och hade blivit ledare för ribbungarna som försökte avsätta kung Håkon.

År 1243 etablerade sig tiggarorden dominikanerna i Lödöse och anlade Lödöse konvent.

Lödösehus

Lödösehus började förlora i vikt i och med att flera befästningar anlades runt Göta älvs mynning under 1300-talet: Gullbergs fäste nära Säveån 1303; Lindholmens borg på Hisingen 1333; samt Älvsborg troligen under början av Albrekt av Mecklenburgs regeringstid 1364–1389.

I Säveåns dalgång i inlandet blev Stynaborg någon gång under 1300-talet ny länsborg för Lödöses närmaste omland, Ale härad. Stynaborg låg i Bälinge socken i nuvarande Alingsås församling, Kullings härad.

Fortfarande på 1400-talet var Lödöse en av rikets sex viktigaste städer med egen representation vid kungavalen.

Omkring 1450 blev den danska tullen vid den då starkt utbyggda Bohus fästning alltför betungande. Danskarna hade även Skårdals skate (nuvarande Surte och Bohus) på den östra älvstranden.

Under Sten Sture den äldres regeringstid bestämdes av riksrådet vid ett möte i Kalmar 1473 att en ny stad skulle grundas vid Säveån nära Göta älvs utlopp och det stora flertalet av borgarna flyttade till Nya Lödöse, nummer två bland Göteborgs föregångare.

I kriget med Karl Knutsson Bonde hade danske kungen Kristian I intagit Lödöse 1452 och västgötarna avsvor sig troheten mot den svenske kungen.

Redan samma år återerövrade marsken Tord Karlsson Bonde Västergötland från danskarna. När han intog Lödöse kom han över ett arkiv med brev till kung Kristian från ett antal bemärkta svenskar, som nu blev komprometterade. Detta blev inledningen till en omfattande räfst där frälsegods drogs in till kronan, och vidare en reduktion av kyrkans egendomar.

Lödöse Göteborgs föregångare