Äskekärrskeppet – Sveriges enda utställda Vikingaskepp
Sveriges enda arkeologiskt uppgrävda vikingaskepp
Äskekärrskeppet. I Götaälvdalen fann man i samband med dikesrensning år 1933 ett vikingatida skepp helt byggt av ek. En C-14 datering gav besked om att det byggts en bit in på 800-talet. Skeppstypen är en så kallad knarr, en skeppstyp som är byggd för att seglas och som kunde ta mycket last, troligen vad Snorre Sturlasson menade med kaupskip, ett stabilt handelsskepp. Skeppet var sexton meter långt och hade höga fribord.
Skeppsvarv?
Det är också det enda vikingatida skepp som grävts fram på ursprungligen svensk mark. År 1993 hittades i Äskekärr ännu ett fartyg av samma typ, som beräknas ha varit elva till tretton meter långt och bedömdes vara omkring hundra år yngre. Detta skepp har dock inte undersökts närmare. Ingen av dessa skepp har samband med någon grav. I stället tror man att de kan ha befunnit sig i ett skeppsvarvsområde.
Petréns båt
År 1950 anmälde, folkskollärare, Harry Petrén till Sjöfartsmuseet i Göteborg att man hittat ytterligare ett skepp vid dikesgrävning på cirka 75 centimeters djup i leran vid Göta älv. Platsen angavs ungefärligt till cirka 500 meter norr om Äskekärrskeppet. Skeppet undersöktes aldrig av arkeologer, och exakta platsen för fyndet har med tiden glömts bort
Högt utvecklad skeppsbyggnadsteknik
Skeppet, som är byggt i Götaälvdalen, är Sveriges enda kända kvarleva av ett vikingatida skepp. Det påvisar också en högt utvecklad skeppsbyggnadsteknik. Detta har väckt stort intresse. De olika rekonstruktionsförslagen berättar mer om hur litet vi vet om skeppen från vikingatiden än hur de egentligen såg ut.
Knarr – handelsskepp från Vikingatid
Den nästan tretton meter långa kölen är svagt bågformad midskepps. Borden är endast 15 till 20 mm tjocka och fästa i varandra med järnnitar med runda huvuden och nitade på insidan över fyrkantiga järnbrickor. Som tätning mellan borden användes drev. Drevmassan består enligt analys av fårull och ett beckartat ämne som överensstämmer med kåda från barrträd. Det sjunde bordparet, som bildar bottnens avslutning, är grövre än de övriga och kan motsvara den långskeppsförstärkning (meginhufr) som är känd från andra samtida skepp.
Äskekärrskeppets skrov är byggt på klink av ek, med plattformar i för och akter för manskapet. Ett stort öppet utrymme för last fanns midskepps och lastförmågan uppskattas till 20 ton.
Segelarean uppskattas till cirka 90 kvadratmeter.
Skeppet hittades omkring femtio meter öster om älvfåran med aktern vänd in mot land och med styrbords slagsida, vilket förklarar varför styrbordssidan bevarats bättre.
Runor
Äskekärrskeppet saknade stävar när det hittades, vilket gör det svårt att veta hur det egentligen såg ut. Men med jämförelser med liknande danska motsvarigheter gjorde att man kunde göra en rekonstruktion.
Under monteringen av skeppet fann man runor. På ett av borden finns runan Fé inristad som kan stå för fä, boskap eller rikedom. Den är också det första tecknet i den vikingatida runraden, den så kallade futharken. Även på mastfoten finns runor. Dessa har härletts till den äldre runraden, vilken allmänt slutade användas under 700-talet.
Äskekärrskeppet seglade i nästan 100 år
Det har vid flera tillfällen, både vid utgrävningen och senare, gjorts noggranna uppmätningar av Äskekärrskeppet. Dessa visar att det har varit ett sjödugligt skepp, som använts under många år och sannolikt seglat på de stora haven. Bland annat har man hittat en utbytt del som är 70 år yngre än övriga båtdelar, samt spår av slitage och smärre lagningar.
Skeppet har seglat bland annat till Danmark och gått på grund. Lagad med danskt virke. Dendrokronologist daterad av Alf Bråten, bekräftat av dendrokronolog Niels Bonde, Nationalmuseet i København.
Uppritning
I samband med utgrävningen 1933, gjorde arkitektstuderande Gerhard Paulsson en uppritning av fyndplatsen så som skeppsdelarna låg placerade när jordmassorna avlägsnats, samtidigt togs ett antal fotografier.
År 1947 gjorde marinarkeolog Harald Åkerlund en noggrann uppmätning och ritning på Äskekärrskeppets olika delar i skala 1:12. Detta har i efterhand visat sig vara värdefullt eftersom flera av de bevarade delarna senare förlorat sin form, eller ändrat sin längd, i samband med uttorkning. En modell av skrovet i skala 1:12 baserad på Åkerlunds ritningar färdigställdes 1960 och finns på Sjöhistoriska museet.
Vidfamne
1993-94 byggde Sällskapet vikingatida skepp en fullskalig rekonstruktion av Äskekärrskeppet under namnet Vidfamne.
Tack vare rekonstruktionen vet vi att Äskekärrskeppet hade god seglingsförmåga. Vidfamne har bland annat kunnat fås att kryssa, vilket tidigare inte ansågs vara möjligt med denna skeppstyp.
Äskekärrskeppet finns idag utställt på Göteborgs stadsmuseum. Fyndplatsen går också att besöka och är utmärkt med en minnessten.
Innehållsförteckning
