Älvängen – ängarna vid älven

Namnet Älvängen, tidigare stavning Elfängen, är ett beskrivande naturnamn med den omedelbart förståeliga betydelsen ängen eller ängarna vid älven, det vill säga vid Göta älv. Eftersom området där samhället ligger var obebyggt före 1823, och namnet inte förekommer som fastighetsnamn, är det på 1800-talet som namnet fått allmän användning, först som informellt bebyggelsenamn och därefter som namn på ångbåtsbrygga, järnvägsstation och postanstalt.

Före Roskildefreden 1658 utgjorde Göta älv riksgräns mellan Sverige och Norge. Det geografiska läget vid älven och ön Tjurholmen, samt Grönåns utlopp gjorde tidigt området till en lämplig plats för älvövergång och gränshandel. En tullstation inrättades vid Grönån på 1630-talet, och området hade strategisk betydelse under flera krig, bland annat under Krabbefejden 1657. 

Före 1823 fanns ingen bebyggelse där Älvängen nu ligger. Då använde bönderna i byarna Utby, Starrkärr och Svenstorp i Starrkärrs socken ängarna vid älven som betesmarker med god vattenförsörjning, vilket gjorde att kreatur kunde vistas där utan tillsyn hela sommaren. Det var enskiftet som medförde att området började bebyggas av gårdar, som flyttades från Utby, Starrkärrs och Svenstorps byar. I och med att utmarker förvandlades till inägor lades också grunden till det blivande samhället Älvängen. Som ett minne av denna processen har fortfarande fastigheter i centrala Älvängen sina officiella beteckningar efter de byar, som marken en gång har tillhört