Carl Leopold Berggren, född i Kville i Bohuslän, var handlare och skeppsredare. Redan vid 28 års ålder startade han ett företag som exporterade järn och trävaror samt importerade kolonialvaror. Han var, även, delägare i ångfartyget August Leffler som var det första svenska fartyg som passerade Suezkanalen.
Han ordnade med egna spannmålsmagasin i Kungälv som var en av flera viktiga uppsamlingsplatser för spannmål. Då spannmålsexporten avstannade var han med och startade Kongelfs Glasbruk 1875.
Hans hustru, som var från England, ville enligt sitt hemlands tradition givetvis alltid ha kex och kakor till sitt afternoon tea. I Göteborg fanns vid den här tiden många engelska köpmansfamiljer med liknande vanor, och bruket att äta kex spred sig från Göteborg till Stockholm och andra städer.
Samtidigt, 1888, beslutade Sveriges riksdag om en kraftig tullhöjning, vilket innebar att importerade kex skulle bli mycket dyrare. Berggren ansåg att tillfället var rätt att ta upp konkurrensen med de stora engelska kex-tillverkarna, och Göteborgs Kexfabrik A.-B bildades 19 april 1888.
Att han valde Kungälv var ingen slump, här fanns goda transportmöjligheter via Nordre Älv där ångbåtar och mjölpråmar lätt kunde lägga till vid fabriken. Berggren tog hjälp av några skotska kexexperter från Glasgow, som efter mycket övertalning gick med på att dela med sig av sina kexhemligheter. På luciadagen 1888 var det dags för det första provbaket.
Tillverkningen gick bra, Göteborgs Kexfabrik vann flera utmärkelser och utsågs 1897 till kunglig hovleverantör. Flera kända polarexpeditioner försågs med kex, som Andrées luftballongsfärd till Nordpolen samma år.
Robert Cruickshank från Skottland , delägare i fabriken, var den som lärde ut konsten att baka kex. Han presenterade också ett spel från England som kallas fotboll. Samma år som kexfabriken startade, 1889, ställde han upp två lag med svenskar och skottar på den plats fabrikens kontorsbyggnader står. Engelska associationsregler tillämpades inte någon annanstans i Sverige vid den här tiden.
1910 hade fabriken 140 olika produkter. Kexen packades i fina blecklådor och såldes sedan i lösvikt ute i butikerna.
I början av 30-talet var Göteborgs Kex Skandinaviens modernaste bageri. Nu började det också tillverkas produkter med skum och choklad.
Vid fabrikens 50-årsjubileum 1938 tillverkades tonvis med kex och wafers varje dag.
På 60-talet var Guld Marie, Snackers och Kungälvs Pepparkakor de största produkterna.
1967 köptes konkurrenten Örebro Kex upp. Efterfrågan ökade och bristen på arbetskraft var påtaglig. Varje morgon hämtades arbetskraft med buss från Uddevalla och Lilla Edet. Tjänstemän från kontoret fick rycka in och jobba i fabriken två kvällar i veckan.
1974 slopades helt varumärket Örebro Kex som hängt med sedan uppköpet.
1979 gick Marabou in som ägare.
Göteborgs Kex produktion i Kungälv flyttas, 2022, till Riga Lettland. De sista Baddarna säljs i Bräckboden på nationaldagen.