Idåsens naturreservat ett populärt utflyktsmål

Idåsens naturreservat ett populärt utflyktsmål. Den gamla ladan används idag som raststuga. Där finns också en informationsskylt och ett vedförråd. Härifrån utgår en vacker stig söderut mot Strömliden. Det är också nära till motionsspåret runt Skansasjön.

Risvedens högsta punkt

Här finns också Risvedens högsta punkt, 201 meter över havet, från vilken man förr hade en storslagen utsikt över sjön Anten och i fjärran Billingen och Kinnekulle. Skogsplantering skymmer numera sikten, men Idåsen är fortfarande ett av de mer välbesökta områdena i Risveden.

Tidigare har det funnits ett utsiktstorn här, varifrån man kunde betrakta stora delar av Västergötland. Det sägs att, vid klart väder, kunde räkna till femton kyrktorn och skönja alla västgötabergen. Idag är tornet borta.

Idåsen återfinns första gången i hävderna år 1647. Då omnämns det som frälsehemman.

Torpet

Enligt husförhörslängden från 1736 beboddes torpet av en avskedad soldat, Nils Böcker och hans familj. Ägare till hemmanet var herrn till Gräfsnäs, Gustav Mauritz Lewenhaupt.

Någon gång mellan 1760 och 1772 flyttade Böcker från hemmanet, vilket därefter kom att ligga öde fram till 1820. Då flyttade en Peter Dahlberg, Kolarn kallad, hit. Stället var då igenväxt av skog, men Kolarn var tydligen en man som inte tyckte om att ligga på latsidan utan röjde mark och började odla på nytt.

Men, otack är världens lön och på 1840-talet ansåg man på Gräfsnäs att Dahlberg började bli för gammal och därför borde flytta, till förmån för någon yngre.

Valet föll på Sven Eliasson och hans hustru. Naturligtsvis kunde inte Kolarn acceptera detta utan lämnade ine en skrivelse till domstolen, i vilken han begärde att få sitta kvar i orubbat bo till döddagar. Bl.a skriver Dahlberg att, när han mottog hemmanet, var det gammalt och överväxt och liggande i lägervall med stor skog ”Som borde borthuggit haver”. En del stubbar mätte en och en halv meter aln tvärs över. Vidare berättar han att år 1826 gick en skogseld fram över markerna och ”brände gärdesgårdar och grödan upp för mig. Jag haver lagt ner 233 riksdaler riksmynt av ärvda kontanter under min tid på Idåsen och slitit ut min bästa arbetskraft”.

Hans begäran avslogs emellertid av de makthavande på Gräfsnäs. Man kan väl förstå Kolarns bitterhet och förtvivlan. Att efter ett hårt och strävsamt liv bli ställd på bar backe och hamna på fattigstugan. Sina kontanta utlägg fick han heller inte tillbaka.

På något vis ordnades det, trots allt, så att Kolarn fick bo kvar de sista åren på Idåsen. Kanske tack vare Sven Eliasson och hans hustru som fick tre barn, Sara-Stina, Peter och Anders. Anders tog över gården efter sina föräldrar med sin hustru Helena. Deras son August blev Idåsens sista brukare. Ett par år efter hans död 1939 revs husen.

Idåsens naturreservat ett populärt utflyktsmål

Idåsens naturreservat ett populärt utflyktsmål