Olof Skötkonung – troligen Sveriges första kung
Olof Skötkonung (fornnordiska: Óláfr skautkonungr), född cirka 980, död sannolikt under vintern 1021 – 1022, var kung av Sverige cirka 995 – 1022. Han var son till Sigrid Storråda och Erik Segersäll.
Enligt en teori var Swiatoslawa av Polen Olofs mor, en prinsessa från de slaviska länderna söder om Östersjön. I verket Heimskringla (”Världens krets”) hävdar emellertid, den isländske skalden, Snorre Sturlasson att Olofs mor var den välbärgade kvinnan Sigrid Storråda från Götaland.
Erik Segersäll
När Olof kom till världen omkring år 980 existerade inte Sverige som ett enat rike. Norr om Mälaren härskade Olofs far, kung Erik, i huvudstaden Uppsala över folkstammen svearna i mellersta Sverige.
Mellan svearnas land och danska Skåne levde det närbesläktade folket götarna i närheten av Vänern och Vättern. Det är oklart hur stort inflytande Erik hade över götarna. I områden långt från Uppsala fanns ofta en lokal jarl som inte brydde sig särskilt mycket om kungen.
Uppsala anfölls när Olof var mycket liten. Styrbjörn, kung Eriks brorson, ville utöva kungamakt, och striden slutade med en mäktig uppgörelse.
Det avgörande slaget stod på en slätt utanför Uppsala i mitten av 980-talet. Den tre dagar långa striden slutade enligt sagorna med en övertygande seger för Olofs far, som därefter kallade sig Erik Segersäll (segerrik).
Enligt flera forskare refererar en runsten i Skåne till slaget, som i övrigt bara är känt från sagorna. På stenen står det ”Han flydde inte vid Uppsala.”
Segern befäste Eriks makt. Han regerade över svearna tills han dog av sjukdom på vintern 994–995. Tinget i Uppsala utsåg därefter Olof till kung.
Olof Skötkonung är den förste kung som bevisligen regerade över både Västergötland och Mälardalen. Han är också den förste sveakung som döptes, förblev kristen och bidrog till Sveriges kristnande.
Olof Skötkonungs namn
Enligt en gammal teori fick Olof sitt tillnamn ”Skötkonung” för att han föddes med kejsarsnitt. Denna teori avfärdas dock av de flesta moderna forskare. En alternativ förklaring är att tillnamnet är förknippat med skatteindrivning, skattkonung.
Men skatt verkar han aldrig ha uppburit. Möjligen åsyftas hans mynt. Han var den förste som lät slå mynt i Sverige och det skedde i Sigtuna, som han tycks ha grundat, myntmästarna var engelsmän. Enligt en teori skall de inte ha varit avsedda att cirkulera som betalningsmedel, utan delades ut som gåvor (skatter) för att belöna bundsförvanter.
Det har också ansetts, att tillnamnet skulle åsyfta hans i västgötalagens kungalängd nämnda skötning av Husaby till biskopsstolen eller ha samband med inskriptionen ”sceat” på vissa av hans mynt.
Möte i Kongahälla inför slaget vid Svolder
År 999 möts Olof Skötkonung och Sven Tveskägg i Kongahälla för att lägga upp strategin inför slaget vid Svolder. Han är Danmarks kung och gift med Olofs mor, Sigrid Storråda.
På sensommaren år 1000 leder Olof Skötkonung en flotta om 15 långskepp som seglar söderut längs Sveriges kust. På danskt farvatten ansluter sig den unge härskaren till en flotta under Sven Tveskäggs kommando. Flottan förstärks ytterligare av norske Erik Jarl, som även han har kommit seglande söderut med sina män.
På en plats i Östersjön som i sagorna kallas Svolder lägger sig de tre skandinaverna i bakhåll och väntar på Olav Tryggvason, som är Norges kung och Olof Skötkonungs värsta rival.
Historikerna vet inte säkert var slaget vid Svolder ägde rum, men en vanlig teori är att Svolder är identiskt med ön Rügen norr om Tyskland.
Enligt en berättelse av Snorre Sturlasson slutade det berömda sjöslaget med att Olav Tryggvason hoppade över bord och aldrig sågs till igen.
Tack vare Olof Skötkonungs handlingskraft hade Sverige på allvar trätt in på scenen som en militärmakt i Norden.
Förlorade Hisingen i tärningsspel
I samband med fredsförhandlingar i Kongahälla, år 1020, mellan den Norske kungen Olof Haraldsson och Olof Skötkonung efter strider om Bohuslän kom konungarna överens, enligt Snorre Sturlasson, att avgöra vem Hisingen skulle tillhöra genom att slå tärning.
Tärningsspelet vanns av den norske kungen trots att Olof Skötkonung hade slagit två sexor. Olav Haraldssons slog nämligen också två sexor men då en av tärningarna sprack fick han också ytterligare en etta och totalt tretton. Norge blev därmed ägare av ön Hisingen.
Innehållsförteckning
