Lödöse historia
Lödöse historia. Staden har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar. Staden som slutligt förlorade sina stadsrättigheter 1646, räknas som den första av Göteborgs föregångare.
Det medeltida skriftmaterialet från staden är mycket sparsamt. Trots det stora intresset för vår forntidshistoria under 1700- och 1800-talet var medeltidsstaden förbigången av dåtidens historiker. Redan på 1910-talet fastslog Carl af Ugglas att kunskapen om staden främst var arkeologins sak.
Från 1000-talet
Arkeologiskt är staden belagt från 1000-talet, bland annat finns tyska mynt från början av 1000-talet. Det finns bekräftade dateringar på byggnader från slutet av 1000-talet. Staden växte snabbt i betydelse som Sveriges port mot väster. På 1100-talet fanns tre kyrkor, kungsgård, kungligt myntverk och kastal i staden. Men vid denna tid kunde man ännu inte segla ut obehindrat från Lödöse.
Mellan åren 1249–1263 möttes representanter för Sverige, Norge och Danmark ofta i vänskapliga kontakter i Göta älvdalen, och Birger jarl var ofta närvarande personligen.
Till 1473 var Lödöse Sveriges enda hamn med utfart mot Nordsjön. Enda perioden staden hade fritt tillträde till havet var från att Sverige öppnades mot Kattegatt på 1250-talet och till Engelbrekt Engelbrektssons uppror år 1434. Det är också under dessa knappt 200 år som stadens storhetstid infaller.
Folkungatiden
Vid freden i Helsingborg 1310 tillföll Lödöse hertig Erik. Efter att först ha bränt Lödöse 1304 under brödrastriden mot kung Birger Magnusson blev staden en viktig stödjepunkt för hertigarna Erik och Valdemar. Fram till Nyköpings gästabud 1317 var Lödöse jämte Kungahälla, Axevalla hus och Varbergs fästning ett administrativt centrum i det hertigdöme som till sin största omfattning bestod av Västergötland, Dal och Värmland (motsvarande dåvarande Skara stift), samt Norra Halland och Älvsyssel.
Göteborgs föregångare
På 1400-talet var Lödöse en av rikets sex viktigaste städer med egen representation vid kungavalen. Omkring 1450 blev den danska tullen vid den då starkt utbyggda Bohus fästning alltför betungande. Danskarna hade även Skårdals skate (nuvarande Surte och Bohus) på den östra älvstranden. Under Sten Sture den äldres regeringstid bestämdes av riksrådet vid ett möte i Kalmar 1473 att en ny stad skulle grundas vid Säveån nära Göta älvs utlopp och det stora flertalet av borgarna flyttade till Nya Lödöse, nummer två bland Göteborgs föregångare.
Lödöse hamnstaden
Namnet Lödöse betyder Ljudaåns mynningar. Mellan dessa åarmar byggdes de första husen. Lödöse blev under medeltidens Sveriges enda hamn mot väster och därmed en betydande köpstad.
Till Lödöse kom handelsmän från när och fjärran, med vackra tyger och kryddor. Även från Lödöse skeppades varor ut till andra länder. I staden bodde till exempel hantverkare, präster, och munkar. Ibland kom kungen på besök till borgen ”Lödösehus”.
När bebyggelsen var som mest omfattande hade Lödöse även en ”Nordstad” som utsträckte sig över ett mellan 100 och 150 meter brett parti norr därom. Tvärs igenom Lödöse löpte en stor nord-sydlig huvudgata, kompletterad av flera andra gator.
Till en början hade de träbeläggning, men på 1100-talet började man stenlägga vissa sträckningar.
Lödöses nav, den stadsdel som allt kretsade kring, utgjordes troligen av de kajer som sköt ut i Ljudaåns norra mynningsarm, som i dag är uttorkad. I Nordstan bodde järnsmeder, i innerstaden läderhantverkare och guldsmeder. Staden har alltså varit ett blomstrande centrum för produktion.
Lödöse varf
I Lödöse har man hittat många olika delar till båtar. De är återanvända i hus, broar och avloppsrännor. Klinknitar och spantnaglar är några av de fynd som visar att man byggt och reparerat båtar här i staden. Främst verkar man ha byggt mindre klinkbyggda båtar.
Vattenvägarna var medeltidens motorvägar och som hamnstad var det viktigt att staden hade möjlighet att stå till tjänst med reparationer av handelsfartygen.
Lödöse historia – Göteborgs föregångare
Lödöse historia Lödöse historia Lödöse historia