Då Göta älv utgjorde en viktig gräns i Norden

Naturlig gräns

Mellan det Svenska Västergötland och det Norska Bohuslän bildade Göta älv fram till 1658 en naturlig riksgräns. På Bagaholmen, där Göta älv förenar sig med Nordre älv, byggdes i 1308 Bagahus som senare fick namnet Bohus fästning.

Fästningen byggdes ut och förstärktes och kom att bli Norges, och Nordens, starkaste befästning. Fästningens strategiska läge var viktig för de militära operationer som utspelade sig i Götaälvdalen.

Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Fästningen har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig blivit erövrad i strid.

Gränshandel

I Götaälvdalen hade gränshandeln gamla traditioner. Folket på båda sidor om älven hade både under fredliga och krigiska tider kontinuerlig förbindelse med varandra. Köpmän och bönder sålde sina produkter och gjorde sina inköp där de fann det lämpligast och fördelaktigast.

I handeln mellan Sverige, Danmark och Norge spelade marknaderna en viktig roll. Ända fram till ofredsåren på 1640-talet hade danska och norska medborgare full frihet att besöka de marknader som hölls i Lödöse, Brätte (Vänersborg) och Lidköping.

Viktig gränskontroll

Tullen i Vik (norr om Bohus) var en av de viktigaste gränskontrollerna i Västergötland. Folk från Götaälvdalen och olika delar av Västergötland passerade tullplatsen på sina resor från och till Kungälv och Marstrand.

Den livligaste trafiken inträffade vid marknaderna, mest vid Mickelmässotiden (29 september alt. söndagen efter), högtid till ärkeängelns Mikaels ära. I bondesamhället tillmättes dagen stor betydelse och mickelsmäss var en av de viktigare högtiderna på året.

Det var då man åter fick tända ljus om kvällarna. Det var också den dag då boskapen togs hem från fäbodarna och skörden skulle vara avklarad. Nu inföll årets enda möjlighet för tjänstefolk att flytta och byta anställning.

Tullinspektör Henrik Sinclairs räkenskaper år 1646 berättar att det under mars och april utfördes flera kreatur – oxar, stutar, kvigor, kor och ston. Hö och smör var typiska sommarprodukter. I juli 1646 utfördes 33 stackar hö och i augusti 31 stackar, huvudsakligen av bönder hemmahörande i Nödinge. Kvantiteten av smör var liten detta år. Den produkt som dominerade juli och augusti var humle. Spannmålen som utfördes bestod av råg och vete.

Det som infördes var framför allt salt och fisk. Huvudparten av den fisk som infördes var saltad eller torkad. Sillen infördes alltid i tunnor, hela, halva och tre fjärdedels. I räkenskaperna skildes det emellan skotsk och norsk sill. Den skotska ansågs vara av bättre kvalitet, bättre behandlad och bättre saltad. Även torsk, långa, kolja, makrill, vitling och gråsej finns med i förteckningarna.

Lyxartiklar, adresserade till ståndspersoner i Västergötland, finns med som Franskt vin, kryddor, dyrbara tygsorter, glas, krut, socker och tobak.

Skårdal skate

Skårdals skate var förr namnet på ett litet landområde på östra sidan av Göta älv i höjd med Bohus fästning och några kilometer söderut, som enklav under omkring 200 år fram till 1658 tillhörde Norge/Danmark.

Eftersom Danmark hade landområde på båda sidor av älven, så kunde man ta upp tull från förbipasserande på Göta älv och landsvägen utefter älven. Ett svenskt motdrag blev att anlägga en väg på höjderna runt området, och den s.k ”Danska vägen” återfinns i Surte ännu idag. Däremot kom man inte runt fartygstullen, vilket gjorde att staden Lödöse så småningom flyttades närmare älvmynningen och blev Nya Lödöse.

Området överfördes från Ale härad i Sverige till Västra Hisings härad i Norge/Danmark på 1400-talet. Det innebar att innevånarna i byn Skårdal (nuvarande Bohus) och norra delen av gamla byn Surte, det s.k ”Danska Surte”, hade skattskyldighet i Norge/Danmark och tillhörde Norsk/Danska Bohusläns rättsväsende, men samtidigt tillhörde kyrkligt den svenska församlingen Nödinge.

Man hörde ”Med själen till Västergötland och med kroppen till Bohuslän”. Södra delen av Surte eller ”Svenska Surte” hörde till Angereds socken och Vättle härad.

Smuggling

Då man från danska Bohuslän kunde komma över till östra sidan av Göta älv via Skårdals skate utan att passera riksgräns, så var smuggling av varor nattetid härifrån vidare till Sverige via den oländiga terrängen i Ale- och Vättlefjäll en lönande sysselsättning.

Svenska regler för krogverksamhet kunde också kringgås, till exempel var krogen Columbo vid Jordfallet (vid nuvarande Jordfallsbron) inne i Skårdals skate, egentligen för nära den svenska krogen vid Viken (Lilla Viken) om svenska regler hade gällt utefter hela älvstranden.

Med freden i Roskilde blir hela Götaälvdalen svenskt

Den 26 februari 1658 undertecknades fredsfördraget mellan Danmark och Sverige i Roskilde.

Förhandlingarna pågick i 14 dagar och svenska ombud var riksrådet Sten Bielke och den danske överlöparen Corfitz Ulfeldt, som nu blivit en av Fredrik III:s största fiende. Ulfeld hade tretton år tidigare varit medlare för Danmark vid freden i Brömsebro, men nu alltså bytt sida.

Huvudsakliga fredsvillkor

En evig fred skall råda mellan Danmark och Sverige.

Båda sidor skall lämna de allianser som är till nackdel för det andra landet.

Båda sidor skall så lång som möjligt förhindra att främmande fientliga örlogsflottor kommer in i Östersjön.

Sverige får Halland, Skåne Blekinge, Bornholm, Bohuslän samt Trondheims län.

Danmark avstår rätten till ett antal lantgods på ön Rügen (som tillhör Sverige sedan Westfaliska freden).

Sverige skall avstå alla anspråk på distriktet Ditmarsken (i Schleswig-Holstein, Tyskland) och staden Delmenhorst (i tyska delstaten Niedersachsen).

Den svenska armén skall senast den 2 maj (1658) ha lämnat Danmark.

Danmark skall betala skadestånd till hertigen i Holstein.

Danmark skall överlåta 2000 man rytteri till Sverige.

Corfitz Ulfeldt skall få tillbaka sin egendom och sina rättigheter i Danmark.

Danmark förlorade en tredjedel av sitt rike och Sverige fick då, med några undantag, sina nuvarande gränser.

Bo Larsen