Hallebergs fornborg – Skandinaviens största
De flesta av fornborgarna är högt belägna i bergig terräng och avgränsas med branta stup på en eller flera sidor, medan de mer åtkomliga sidorna fått kallmurade stenvallar som kan ha varit förstärkta med träpalissader. Ibland finns inom borgens område lämningar efter husgrunder.
I vallarna syns i regel tydliga öppningar som varit portar. Om de ligger utmed viktiga farleder, vägar och vattendrag har de sannolikt fungerat som bevakningsvärn och försvarsanläggningar. Dessa strategiskt mer välplacerade borgar har varit uppbyggda med kraftigare vallar och har fungerat som befästa skansar.
Borgar som däremot varit svagt befästa och ligger isolerade har troligen varit tillflyktsorter i krig och orostider och vissa har även haft inslag av kult.
Fornborgar ersattes under medeltiden av borgar som i sin tur ersattes under 1500-talet av fästningar och skansar.
Hallebergs fornborg från folkvandringstiden
Hallebergs fornborg anlades under folkvandringstiden (cirka 400–550 e kr). Den är nästan helt naturligt befäst genom bergets branta stup, större stenvallar finns främst vid Storgårdsklev i sydväst. Där finns tre stenvallar med en total längd på 1 800 meter, av vilka den längsta är cirka 700 meter lång och 1 meter hög. Mindre vallar finns i framkomliga klyftor, exempelvis vid Lilleskog och Björkås trappa. Hallebergs fornborg är cirka cirka 20 kvadratkilometer stor.
Än idag finns endast en väg upp på Halleberg, Storegårds klev i sydväst. Andra möjliga ställen att ta sig upp var Björndals klev i söder och Skytte klev i öster, och det är här som man finner lämningarna efter de omfattande försvarsmurar som en gång fanns just ovan klevarna. Dessa murar var mellan två till sju meter breda och var en gång försedda med resta och spetsade pålar till skydd och tillsammans flera kilometer långa.
Tillflyktsort
Under de svensk-danska krigen på 1400–1600-talen var den en tillflyktsort, till exempel vid Gyldenlöwefejden 1676. Danskarna lyckades endast erövra borgen en gång, 1612. Under Bassefejden 1490–1510 belägrades Halleberg under sju år.
Sista gången Halleberg användes som skydd mot fiender var 1788 då den dansk-norska hären invaderade Vänersborg. Ockupationen av staden var denna gång förhållandevis fredlig och efter någon månad kunde befolkningen återvända från berget utan att någon människa fått sätta livet till.
Både Hunneberg och Halleberg ligger i det forna Hullsjö bo. 1309 beskrivs Hunneberg, i ett brev, som Hunddabierg och i ett annat från 1408 som Huneberghe. Vad namnet betyder har diskuterats, men kanske hade Henrik Ussing (dansk folkminnesforskare 1877-1946) en poäng då han efter att ha studerat den äldre Eddan menade att hunn var en ung man som skulle uppfattas som en kämpe. Så kanske Hunneberg betyder Kämparnas berg.
Väster om Halleberg ligger dagens Trollhättan. Hit upp lär man under 500- och 600-talen obehindrat kunnat segla uppför gautelfr, Göta älv, ända fram till de stora vilda fallen vid stora edet (Trollhättan) där det låg tre fornborgar. Någon gång under vikingatiden hade man fått börja eda skeppen redan vid det lilla edet. Otaliga är skeppen som passerat förbi Halleberg på väg till eller ifrån Vänern, detta stora innanhav från vilket man via älvarna i norr kunde ta sig långt upp i Norge.
Halleberg hette tidigare enbart Hall, och uppe på berget finns Hallsjön. Hallsjön kanske är mest känd för dess fiske då det under hösten planteras regnbåge, öring och röding. Du kan också få gädda och abborre på kroken här.
Är Halleberg Valhall?
Kring Halleberg finns även ett antal andra fornlämningar. Vid foten av Halleberg ligger det kända gravfältet med domarringen Hästevads stenar. Ovanför domarringen ligger den sägenomspunna Häcklan med ättestupan, som hos Linné 1746 kallas ”Häckla Ättestörta”.
Hit till Halleberg vill en del förlägga Valhall där den högst belägna punkten på Häcklan då menas vara Lidskjalf varifrån Oden hade utsikt över världen. Ett av Odens många namn var Häcklaman och förr kallades den plana delen av Häcklan även för Valhall.
Valhall
Valhall fanns enligt asatron i Asgård och var en väldig borg med femhundra och fyrtio dörrar och ett tak av gyllene sköldar. Utanför på tunet kämpade de döda krigarna varje morgon med varandra medan resten av dagen användes för att äta av galten Särimners fläsk och dricka av geten Heidruns mjöd.
Regnbågen kallas för Bifrǫst (den bävande vägen) i den fornnordiska mytologin. I de fornnordiska myttraditionerna är det en bro som leder från jorden till himlen och slutar i Asgård där guden Heimdall bor. En bro som förbinder människornas och gudarnas värld.
Andra spännande fornborgar i Götaälvdalen
Det finns ett tjugotal fornborgar, som man känner till, i Götaälvdalen. Här är några av dem.
- Hallebergs fornborg se text ovan.
- Rapungabergets fornborg vilken var ca 315 x 100 m stor och Angertuvans fornborg ca 375 x 120 m ligger uppströms längs Grönån. Mellan fornborgarna gick vägen som ledde över Risveden och in i, det vi idag kallar, Västergötland.
- Örnnäsbergets fornborg ligger högt med naturligt skydd i väster och söder. Borgen är c:a 150 x 200 m stor och erbjuder en sagolik utsikt över Götaälvdalen. Det finns de som menar att detta var Beowulfs kungaborg. Läs mer om Beowulf här
- Rannebergets fornborg tros ha kontrollerar infarten till Grönån. Från Rannebergets fornborg ser man fornborgen på Mareberget.
- Marebergets fornborg byggdes vid vendeltid (550 e.kr-793 e.kr). För skydd och som vårdkase (signaleld) för att varna om ankommande fiendeflottor för fornborgarna som låg uppströms,
Innehållsförteckning
