Björköarätten från Lödöse som styrde handeln
Den enda avskrift som finns bevarad i Sverige av den medeltida stadslagen, den så kallade Björköarätten (fornsvenska bjærkøa rætter) är från 1345, och den avskriften gäller just Lödöse. Björköarätten betyder lag för biark (birk), dvs. var lagen som styrde livet på en handelsplats. Ordet biærk anses betyda handelsvara.
Lagen innebar att herremännen (adeln) kunde inom ett birk utöva domsrätt, utse birkedomare och birkeskrivare, ta böter med mera.
Tidigare föreställde man sig en koppling mellan namnet och staden Birka, vilket idag döms ut.
De äldsta kända bjärköarätterna är från Nidaros (Trondheim) och Bergen i Norge, från 1100- och 1200-talen. Ett fragment av en äldre uppteckning från Nidaros härrör från tiden efter 1164, och den yngre uppteckningen från Bergen antogs på ting där 1276.
Det finns också gamla björköarätter i, det då danska, Lund, liksom Stockholm. Lödöses borgare påstås av vissa ha kopierat Stockholms lag, med kvartersnamn med mera. Stockholm var fortfarande en mycket ung ort då första versionen av lödöselagen tillkom, medan Lödöse stad funnits i 200 år. Så tänk om det kanske var tvärtom, att Stockholm kopierade Lödöses lag.
I björköarätten kan man också läsa om vad som gäller vid lån av båtar, bärgning av vrak, förtal av fogden och borgmästaren, stöld av kål i annans kålgård, hyresgästers rättigheter och skyldigheter med mera.
Bjärköarätten utgör grunden för Magnus Erikssons stadslag som började skrivas år 1349.
Magnus Erikssons landslag är Sveriges första riksomfattande lagsamling som trädde ikraft på 1350-talet.
Före 1300-talet var landskapen de styrande vad gällde lagstiftning och hade sina egna landskapslagar. Under tiden närmast före 1350 blev även städernas egna lagar allt viktigare. En stark önskan att inordna hela riket under samma lagar blev allt tydligare och det blev Magnus Eriksson som genomförde det hela.
Under sin regering utfärdade Magnus ett stort antal stadgar, vilka bland annat avskaffade träldomen, sökte förhindra våldgästning och avgränsa den kungliga domsrätten. Tillsammans med valda delar av landskapslagarna kom dessa stadgar att utgöra stommen i den landslag som utarbetades på Magnus order. Han hade ytterligare motivation för sitt arbete med gemensam landslag. I egenskap av kyrkoprovins lydde landet redan under en gemensam kyrkolag och Norge hade redan fått en landslag genom försorg av Magnus morfars far, Magnus Lagaböter.
Konungabalken i landskapslagen blir ofta uppmärksammad. Den stadgar att kungen ska företa en eriksgata, och väljas med kungaval. Detta anses ha haft betydelse för riksdagens uppkomst.
Magnus Erikssons stadslag är den så kallade allmänna stadslagen, även benämnd den yngre stadslagen. De delar vari stadslagen avviker från landslagen har mer eller mindre likheter med de tyska stadslagarna från denna tid, detta till stor del beroende på det stora tyska inflytandet i Sverige.
Stadslagen förblev liksom landslagen gällande till 1736, då båda lagarna ersattes av 1734 års lag.
1734 års lag (finska: Vuoden 1734 laki) är den svenska lagrevision som är grunden för den nu gällande lagstiftningen i Sverige och Finland.
