Bjärköarätten styrde birken – handelsplatsen i Lödöse
Bjärköarätten är beteckningen på de lagstadganden, som gällde i flera svenska städer, innan Magnus Erikssons stadslagar infördes. Liknande benämningar fanns i Norge (biarkeyiarréttr), i Skåne (birkerett) och i Danmark (birkeret.)
Bjärköarätten innebar att herremännen (adeln) kunde inom ett birk utöva domsrätt, utse birkedomare och birkeskrivare, ta böter med mera. I Bjärköarätten kan man också läsa om vad som gäller vid lån av båtar, bärgning av vrak, förtal av fogden och borgmästaren, stöld av kål i annans kålgård, hyresgästers rättigheter och skyldigheter med mera.
Tidigare föreställde man sig en koppling mellan namnet och staden Birka, vilket idag döms ut.
De äldsta kända bjärköarätterna är från Nidaros (Trondheim) och Bergen i Norge, från 1100- och 1200-talen. Ett fragment av en äldre uppteckning från Nidaros härrör från tiden efter 1164, och den yngre uppteckningen från Bergen antogs på ting där 1276.
Lödöse Bjärköarätt
Den enda avskrift som finns bevarad i Sverige av Bjärköarätten är från 1345, och den avskriften gäller just Lödöse.
Lödöses borgare påstås av vissa ha kopierat Stockholms lag, med kvartersnamn med mera. Stockholm var fortfarande en mycket ung ort då första versionen av Lödöselagen tillkom, medan Lödöse stad funnits i 200 år. Så tänk om det kanske var tvärtom, att Stockholm kopierade Lödöses lag.
Magnus Erikssons stadslag – Sveriges första rikstäckande lag
Bjärköarätten utgör grunden för Magnus Erikssons stadslag som började skrivas år 1349. Magnus Erikssons landslag är Sveriges första riksomfattande lagsamling som trädde ikraft på 1350-talet.
Före 1300-talet var landskapen de styrande vad gällde lagstiftning och hade sina egna landskapslagar. Under tiden närmast före 1350 blev även städernas egna lagar allt viktigare. En stark önskan att inordna hela riket under samma lagar blev allt tydligare och det blev Magnus Eriksson som genomförde det hela.
Avskaffade träldomen
Under sin regering utfärdade Magnus ett stort antal stadgar, vilka bland annat avskaffade träldomen, sökte förhindra våldgästning och avgränsa den kungliga domsrätten. Tillsammans med valda delar av landskapslagarna kom dessa stadgar att utgöra stommen i den landslag som utarbetades på Magnus order.
Han hade ytterligare motivation för sitt arbete med gemensam landslag. I egenskap av kyrkoprovins lydde landet redan under en gemensam kyrkolag och Norge hade redan fått en landslag genom försorg av Magnus morfars far, Magnus Lagaböter.
Konungabalken i landskapslagen blir ofta uppmärksammad. Den stadgar att kungen ska företa en eriksgata, och väljas med kungaval. Detta anses ha haft betydelse för riksdagens uppkomst.
Magnus Erikssons stadslag är den så kallade allmänna stadslagen, även benämnd den yngre stadslagen. De delar vari stadslagen avviker från landslagen har mer eller mindre likheter med de tyska stadslagarna från denna tid, detta till stor del beroende på det stora tyska inflytandet i Sverige.
Handskriften har blivit berömd för sin rika utsmyckning. Den hör till de få fornsvenska handskrifter som är illustrerade och ingen annan har ett sådant överflöd av illustrationer. På handskriftens alla sidor finns små bilder placerade kring initialerna, tecknade med bläck och färgsatta huvudsakligen med rött och grönt.
De föreställer ansikten, vissa med porträttlik karaktär, samt olika scenerier. Scenerna är ofta realistiskt framställda med detaljer hämtade ur dåtidens vardagsliv – en kulturhistorisk skattkälla. Vissa bilder har textanknytning, andra är skämtsamma med fantasifigurer och blandväsen.
Vi förs även in i fablernas värld, som på ett allegoriskt sätt illustrerar lagtextens innebörd, ibland med en stark samhällskritisk udd. Den okände bildkonstnären hade en enastående förmåga att illustrera texten med realistiska, ofta kärnfulla och drastiska bilder i litet format.
Stadslagen förblev liksom landslagen gällande till 1736, då båda lagarna ersattes av 1734 års lag.
1734 års lag (finska: Vuoden 1734 laki) är den svenska lagrevision som är grunden för den nu gällande lagstiftningen i Sverige och Finland.
En svartmålad kung
Magnus III Eriksson 1316-1374, svensk och norsk kung 1319, son till Erik Magnusson och Ingeborg Håkansdotter, sonson till Magnus Ladulås.
Den 8 juli 1319 (Erikskrönikan anger felaktigt midsommardagen den 24 juni) valdes den döde hertig Eriks blott treårige son Magnus till Sveriges kung på Mora ting nära Uppsala. Han bars fram i famnen av riksföreståndaren Mattias Kjettilmundson.
Enligt Erikskrönikan skulle norrmännen kort efteråt också valt Magnus till kung. Uppgiften är dock fel, eftersom Magnus först blev kung i Norge, och detta inte genom val utan genom arv. Hans morfar Håkon V hade dött den 8 maj 1319 utan manlig arvinge, och via dottern Ingeborg tillföll så Norges krona hennes lille son, enligt den tronföljdsordning som kung Håkon utfärdat 1302.
Magnus Eriksson blev myndig troligen 1332 och fick samma år mot stora pantsummor Skåne, Blekinge och Norra Halland samt 1343 Södra Halland. Av stor betydelse för rikets enande var den allmänna landslag och den nya stadslag som tillkom omkring 1350.
Magnus gifte sig 1335 på Bohus fästning med Blanche (Blanka) av Namur. Med på bröllopet var förmodligen även heliga Birgitta med sin make Ulf.
Ett olyckligt korståg i österled och Magnus ingrepp mot stormännen ledde 1356 till ett uppror under ledning av sonen Erik. Magnus tvingades fördriva gunstlingen Bengt Algotsson men var åter obestridd härskare efter Eriks död 1359.
Genom den danske kungen Valdemar Atterdags anfall gick emellertid Skåne, Gotland och södra Halland förlorade (1360-1361), och till sist fördrevs Magnus av stormännen, som 1363 inkallade hertig Albrekt av Mecklenburg. Han avsattes i februari 1364. Magnus tillfångatogs då han sökte återerövra Sverige 1365 men frigavs 1371 och tillbringade slutet av sitt liv hos sonen Håkan i Norge.
På grund av sin kamp mot aristokratin blev Magnus i samtida skrifter i hög grad svartmålad. Den heliga Birgitta anklagade honom bland annat för sedeslöshet.
Magnus Eriksson är den svenske kung, som varit regent längst tid, hela 44 år och 7 månader. 2018 övertog Carl XVI Gustav rekordet.
Bjärköarätten äldsta stadslagen
Bjärköarätten får förutsättas vara vår äldsta stadslag och anses ha tillkommit under 1200-talets andra hälft. Bjärköarätten är kortfattad och saknar den balkindelning som senare blev vanlig.
Kriminalrätt, handelsrätt och sjörätt behandlas utförligt, medan familjerätt och förmögenhetsrätt avhandlas knapphändigt. Kyrkorätt saknas helt.
Innehållsförteckning
Bjärköarätten
