Midsommarens historia
Under vikingatid
Midsommarfirandet hör hemma i vår förkristna och folkliga fruktbarhetstradition. Det gäller också midsommarnattens sedvänja med att plocka sju sorters blommor och lägga under kudden för att drömma om sin tillkommande.
Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad, bröts den var magin bruten. Just tystnad var ett vanligt inslag i dåtidens magiska tänkande, en markering av att det var en rit som utförs. Antalet blommor som plockades varierade, men de vanligaste antalen var sju eller nio. Ojämna tal uppfattades som magiska i många kulturer, kanske för att människor ser jämna tal som mer harmoniska och därmed mer ”normala”.
Varje midsommar anordnades en stor fest för att garantera sommarens sådd och skörd, och för att gynna god återväxt och fred. Detta uttrycktes med en fras til árs friõar, som var en förhoppning om att åkrarna skulle växa bra och att man höll fred under denna period. Troligen har det rört sig om en folklig fest med inslag av fruktbarhetsriter.
Ordet friõ, som betyder frid eller fred, kommer ursprungligen från ordet frija som betydde älska. Frija eller Frijjō var kärlekens och fruktbarhetens gudinna i germanska mytologin. Hon var troligtvis samma gestalt som Frigg i den nordiska mytologin. Frigg (ibland Frigga), betyder den älskade, är gift med Oden och beskyddar äktenskapet och alla mödrar. Hon är gudarnas drottning och härskarinna i Asgård. Har gett namn åt fredagen.
Övernaturliga krafter
Vid midsommartid var naturens krafter som starkast. Örterna som plockades vid midsommar hade de starkaste övernaturliga krafterna och var de bästa läkeörterna. Dagg samlades in under midsommarnatten som kunde användas för att bota sjuka och för att baka det godaste brödet.
Midsommar, årets ljusaste dygn, är en tid för myter. Liksom i det mörkaste dygnet, midvinterståndet, går rötterna tillbaka till solkult, månkult, kult kring ängens, åkerns och skogens väsen.
Midsommarstången från Tyskland
Midsommarstången kom sannolikt till Sverige från Tyskland någon gång under medeltiden och finns i avbildningar från 1600-talet. Den kallas även för majstång, därför att den i Tyskland och på kontinenten reses i samband med förstamajfirandet.
I Sverige flyttades traditionen till midsommar, helt enkelt för att klimatet är kyligare här och att löven till smyckning inte har hunnit slå ut i maj.
Att tända midsommarbål och dansa kring eldarna är troligen en av de tidigaste midsommarsederna. Detta bruk beskrivs av Olaus Magnus (1490-1557) under senmedeltid och är kanske ännu äldre än så.
Midsommarfirandet i bondemiljö
Från slutet av 1800-talet finns svenskt folkminnesmaterial som beskriver hur midsommarfirandet gick till i dåtidens bondemiljö. Först skulle huset städas och gårdsplanen skulle göras fin.
Sedan smyckade man med blommor och löv från björk eller andra träd. Golven kunde strös med löv som både var vackra att se på och doftade gott. Utanför dörren ställdes lövruskor.
Festplatserna lövades, liksom de vagnar eller båtar i vilka man skulle färdas dit. I städerna fanns lövmarknader strax före midsommar, där bönderna från landsbygden sålde sina lövruskor.
På vissa ställen i Sverige hölls låtsas-bröllop som ett upptåg av ungdomarna vid vårens fester. I midsommartid kunde man välja en midsommarbrud och en brudgum. Bruden kläddes fin och så drog man runt bland gårdarna och visade upp henne för att tigga ihop förnödenheter till kalaset som hölls efteråt.
Midsommarnatten var förknippad med kärlek och erotik. Då skulle man dansa tills solen gick upp. Kyrkan och prästerskapet riktade hård kritik mot festligheterna eftersom de ansågs föra med sig osedligt uppförande. Detta tvingade ibland fram förändringar i traditionerna, men man lyckades aldrig utplåna dem helt.
Små grodorna från Nääs i Lerum
Sång och ringlekar var vanliga nöjen, då liksom nu. Däremot lekte man inte den lek som idag har kommit att bli en symbol för svenskt midsommarfirande, Små grodorna.
Melodin har spårats till en militärmarsch från den franska revolutionen, La Chanson de l’Oignon (Löksången), med refrängen Au pas, camarade, au pas camarade / au pas, au pas, au pas! (I takt, kamrat). Lök var vanlig proviant bland soldaterna.
Det sägs att leken skapades på Nääs slott strax norr om Göteborg, där man för att bevara bondesamhällets kultur lärde ut både slöjd och lekar i början av 1900-talet. Där skapades också nya lekar avsedda att användas i pedagogisk verksamhet.
Till dessa hör alltså Små grodorna, som trycktes första gången i Sånglekar från Nääs 1922. Sången betraktas idag av många som en viktig del av det svenska kulturarvet.
Innehållsförteckning
