Den stora branden i Kungälv 1796

Branden i Kungälv. Natten mellan 27 och 28 maj 1796 härjades Kungälv av en förödande brand. Dagen innan hade det varit marknad i staden och mycket folk var samlade. Elden började vid 1-tiden på natten i borgaren Elias Gunnessons hus och spred sig så att när man mellan klockan 7 och 8 på morgonen lyckades få branden under kontroll hade redan 15 hus brunnit.

Magistraten (borgmästaren och rådmännen) och stadens äldste sammanträdde på lördagseftermiddagen den 28 för att överlägga om hur man skulle hindra att branden blossade upp och spred sig, borgmästare Nolleroth hade bett överste Jan Werner Tranefeldt och major Pontus Reuterswärd att delta.

Man konstaterade där att trots blåsten som rådde hade elden till slut kunnat dämpas genom den församlade menigheten ”oförtrutna bemödande, drift och arbete”.

Nolleroth tackade major Reuterswärd, som kommit till hjälp under eldsvådan och dessutom givit order att så många som i all hast kunde uppbådas ur Kungliga Bohusläns Dragonregemente skulle infinna sig, vilket skett vid 12-tiden på lördagen. Han bad också majoren att beordra ytterligare 30 till 40 man att komma emot kvällen, eftersom elden fodrade tillsyn flera dygn framåt.

Efterspelet

Hur branden uppstått fick man ingen klarhet i. Borgaren Elias Gunnesson och hans hustru Anna Borgensdotter förklarade att de inte haft annan eld än en ”torfva med eld” i köksspisen för att besökande personer till Gunnessona krog skulle kunna tända sin pipa. Anna sa att hon, med handen, hade fört samman askan i en liten hög i spisen, innan de gick till sängs på kvällen.

Ett vittne berättade att han kvällen före branden gått förbi Gunnessons hus och att det då inte rök i skorstenen, att dörrarna var stängda och att det var mörkt i huset. På natten klockan 1 fick han se elden komma lös genom taket.

Ett annat vittne från huset mitt emot, bagare Sönnerholms hus som också blev förstört av branden, berättade att inte heller han hade sett någon rök från skorstenen under dagen.

Handelsmannen Westergren, som tidigare hade bott i huset, sa att skorstenen varit mindre pålitlig och att elden kan ha legat och pyrt i flera dygn.

I eldsvådans spår följde personliga tragedier. Som Margareta Strömbäck, änka efter en ostindiefarare som omkommit vid en resa från Kanton. Hon har tre oförsörjda barn, alla under 10 år. Vid branden miste hon all sin fasta, och lösa, egendom. 1797 begärde änkan efter Nils Lidbom konkurs och befrielse från gäld. Hon hade drabbats hårt av eldsvådan.

Bagare Sönnerholm gick i konkurs efter branden. Hans förlust uppgick 427 riksdaler. Tomten kunde inte säljas då Hospitalet hade inteckningar mot lån i fastigheten. Endast några få fastigheter var försäkrade.

Ny karta över Kungälv

Efter branden blev det aktuellt med en ny uppmätningsritning över Kungälv. I ett brev, från Kongl. Befallningshavaren till lantmätare Herrman Hallberger, daterat 21 augusti 1799 står det ”att öfver denna stad med giörligaste först upprätta charta, hwilken jämte beskrivning aldra helst innan slutet af näststundande månad bör till Direktionen Öfver Allmänna Brandförsäkringsfonden i Stockholm vara insänd”.

1806 fick Kungälv en byggnadsstadga med detaljerade anvisningar. Det påpekas, att eftersom byggnader uppförts utan minsta ordning och att det genom gatans krökning hade hänt att ”til vinnande af vinkelräte hus det ena blifvit satt hela alnen och deröfver fram för det andra”, så fick ägaren skyldighet att i framtiden se till att, vid nybyggnation, detta rättades till.

Ingen skulle hädanefter få bygga innan ritning visats och godkänts av Magistraten. Skulle någon bygga utan godkännande skulle huset rivas på ägarens bekostnad. Detta gällde även vid större reparationer av husen.

Strandska huset byggdes efter branden 1796

Strandska huset är en byggnad vid Västra gatan 8 i Kungälv. Byggnaden är ett av de äldsta husen i Kungälv, ursprungligen uppförd av handlaren David Werming. Byggnaden ingår i den trähusmiljö, som är typisk för bebyggelsen vid Gamla Torget och utmed Västra Gatan i Kungälv.

Västra gatan och Stora Torget i Kungälv var den gamla förbindelseleden genom den stad, som uppstod här i slutet av 1600-talet. Den gamla stadens naturliga centrum var under flera århundraden Stora Torget, kring vilket kyrkan, skolan, hospitalet, rådhuset och värdshuset var belägna.

På Strandska husets tomt låg tidigare stadens fattighus och hospital i en träbyggnad, som ödelades vid branden 1796. Efter branden bjöd staden ut fastigheten till försäljning. Handlaren David Weming köpte tomten 1804 och lät uppföra ett nytt hus. Det nuvarande timmerhuset uppfördes mellan 1807 och 1814 troligen av en lokal byggmästare. Familjen Weming ägde fastigheten till 1842.

I byggnadens bottenvåning inrättades 1902 avdelningskontor för Göteborgs handelsbank. År 1906 inrättades även stadens postkontor i en lokal på bottenvåningen. Benämningen Strandska huset har byggnaden fått efter ägaren Nils Strand, som var lagerförvaltare vid Göteborgs Kexfabrik.

Huset är byggnadsminne sedan den 12 november 1979.

Även 1836 och 1864 drabbades Kungälv av större bränder, vid varje tillfälle brann ca 15 hus ner.

Branden i Kungälv

Bo Larsen